Tidigare idag, på ett av stadens apotek, utspelades en inte
alltför trevligt scen.
Nämligen när jag skulle hämta ut en medicin.
Nej det gick inte, för jag hade inga fler uttag på den.
Sa den trevliga kvinnan bakom disken.
K*k, svor jag tyst för mig själv, och sa s*tan, högt.
Den hjälpsamma kvinnan log och sa, du hinner beställa den idag,
då har du den i morgon.
Jag log och sa, att jo, det är ju sant.
Men i morgon är det för sent.
Alldeles för sent.
Det här, mina vänner, är anledningen till en av de förändringar jag
bör göra i mitt liv.
För att kunna leva det utan ovälkomna avbrott.
Hålla rätt på något så enkelt som medicinuttag, alltså.
Eller om ni så vill, ha framförhållning.
De flesta kanske faktiskt hämtar ut sin medicin innan den tagit slut,
men uppenbarligen inte jag.
Hade jag gjort det, då hade jag vetat att det förra uttaget var det sista,
och således förnyat receptet.
Sedan min gastric bypass äter jag en mängd olika tillskott på recept.
Av den anledning att jag inte kan tillgodogöra mig alla vitaminer och mineraler
på naturligt väg, utan måste hjälpa kroppen på traven, livet ut.
Nu var det självfallet inte ett tillskott som välte min dag idag.
Något långt värre.
Den medicin jag sover på.
Jag har i hela mitt vuxna liv haft sömnproblem.
Hade egentligen inte tänkt på det, utan bara accepterat att det är så för mig.
Ja, alltså på det sätt att det tar minst 2 timmar att somna till att börja med.
Men det långt sämre problemet, att när jag väl somnat, vakna mellan 25 och 45
gånger per natt.
Det blir inte en bra sömn med alla de avbrotten, helt enkelt.
Men som sagt, jag hade inte funderat över det så mycket, utan
tillbringat mina nätter med att ligga och höra Jörgen sova lugnt och gott.
För att själv somna någon gång in på småtimmarna.
Och sedan vakna till vid minsta knäppande eller rörelse.
Omständigheter, som vad jag gjort under dagen, eller hur mycket jag sovit
natten innan, spelade nästintill ingen roll alls i sammanhanget.
För 3 år sedan pratade vi på Kliniken om vikten av sömn för ett bra mående.
Då började jag på allvar fundera lite över mina sovmönster.
Att de inte var ultimata för mig.
Hur jag sällan jag faktiskt kände mig pigg och utvilad.
Hur svårt jag hade att fokusera och koncentrera mig.
Jag kontaktade min läkare och frågade om det fanns någon tablett jag kunde
prova, för att få hjälp med sömnen.
Han föreslog Lergigan mite.
En allergimedicin som har den biverkning att man blir dåsig.
Så med hopp om en tabletts bieffekt började jag ta sådana på kvällen.
Helt plötsligt kunde jag sova!
Tog max 15 minuter att somna, och ledde till att jag endast vaknade mellan
5-10 gånger per natt.
Gissa om det gjorde förändringar i mitt liv.
Jag blev både piggare och fick en helt annan typ av koncentrationsförmåga.
Som i ett trollslag!
Så numera tar jag denna Lergigan mite någon timme innan det är dags att sova.
Förutom ikväll då.
För jag, mitt klantarsel, inte hade beställt ett nytt recept på det.
Ikväll blir det alltså en del nattsuddande för min del.
Tack och lov är jag trött sedan årets första arbetsdag, vilket borde hjälpa
till, åtminstone för att kunna somna.
Däremot lär jag vakna ett stort antal gånger.
Så bättre rutiner, bland annat då det gäller recepten i mitt liv,
är liksom något jag tog itu med redan i afton.
Jag gissar att det kommer något bra av att jag blir såhär burdust påmind om vad
som bör förbättras.
Så förbättringen inte, som vanligt, stannar vid en vacker tanke alltså!