Cicci vs. verkligheten.

Jag tryckte på displayen.
Gång på gång, faktiskt.
Jag började med att trycka rakt på symbolen för vatten.
Då inget hände provade jag trycka lite kors och tvärs över displayen.
Beslutsam och innovativ som jag är.
Men inget varmt vatten kom, och jag började tänka att det nog inte skulle bli
någon kopp te för min del.

Tills min goda vän Åsa såg mina försök.
Och pekade på (den tydliga) knappen strax under displayen.
”Prova den där, Cicci”, sa hon.

Jag dog i samma sekund som min blick mötte Åsas mycket muntra uppsyn.
Jag fnissade så att tårarna kom.
Jag kunde inte hejda det. Fnittret bara ramlade rakt över mig, där vi stod.
Flera minuter senare satt jag och småfnissade för mig själv, fortfarande.
Det var som om det muntra inte ville lägga sig.

Hihihi, jag fnissar muntert inombords bara jag tänker på det nu, faktiskt.

… anågende att jag efter att ha skaffat en smartphone sist av alla, numera
tar för givet att allt manövreras via touchskärmar.

God söndagsförmiddag på oss alla!