Dagen då soporna vann över skabbigheten.

Vissa saker gillar man väldigt mycket.
Till och med så mycket att de blir kvar fastän de, i ärlighetens namn, passerat
sitt bäst-före-datum. Med hästlängder.

Här nedan ser vi mina handskar.
Som jag gillar väldigt mycket.
Och som definitivt inte borde fått se denna vinter.
Nix, redan förra våren var de rejält slitna, redo för soporna.
Kvalitén måste ha varit väldigt bra, de har använts flitigt under en fem, sex år.
De har även varit borttappade ett tiotal gånger, men alltid återfunnits.
Längsta gången de var försvunna skulle det visa sig att jag glömt dem på
tatueringsstudion No Remorse i Piteå.
En rejält förvånad jag hittade dem där dryga halvåret senare, alltså mitt i sommaren
och helt off-season gällandes vinterfodrade skinnhandskar.
Hehe, jag minns hur barnsligt glad (och förvånad) jag blev när jag såg dem!

De har den ultimata storleken 7.
I själva verket har jag storlek 6-6.5 då det gäller handskar, men just då det gäller
vinterhandskar vill jag ha dem just så pass för stora.
Det gör att jag rymmer ett par fingervantar inuti, vilket inte är dumt här uppe
i Skellefteå vintertid.

För två år sedan köpte jag ett par nya handskar.
Precis samma modell som mina gamla.
Vilket borde ha varit ultimat, förutom att de inte fanns i min storlek, vilket gjorde
att jag köpte dem i storlek 8 istället.
Och just den storleksskillnaden har gjort att de tills idag legat kvar
i sin låda.

I eftermiddags gjorde jag dock det jag skulle ha gjort redan efter förra
årets vinterhandskssäsong. Jag slängde de gamla och tog fram de nya.
Jag känner mig inte nöjd med det hela, men tja, mina sköna gamla höll liksom
inte måttet längre.
Någonstans gissar jag att man måste dra gränsen för hur skabbigt man får framföra sig själv. 😉

Tro mig, bilden visar inte ens i närheten av hur trasiga och nötta de är.

…jahapp, till sist ses vi alltså.

Så, i afton ska jag spendera tid på Nordanå ihop med Skellefteå Filmstudio.
Vi ska se något så spännande, och annorlunda, som en iransk vampyrfilm.
”A girl walks home alone at night”, från 2014.
(På imdb ligger den på 7/10.)
Svd kallade den för en; ”bisarr iransk vampyrkärlek med utsökt foto” i sin recension.
Can´t wait!

Låt mig, trots nackspärr från helvetet som gör att jag inte kan hålla huvudet varken
ordentligt upprätt eller vrida det åt höger, önska oss alla en finfin tisdagskväll.