Degerman goes bananas, i badrumsmiljö.

Hörrni, vi måste prata allvar.

Nämligen ämnet gästhanddukar.

Det är ett måste i var människas badrum.
Om man frågar mig.

Jag struntar fullkomligt i vilken variant vi har dem.
Det kan vara allt från att ha en hängare som upplyser oss alla om att
detta är gästernas handduk.
Det kan vara att en av alla handdukar är lite mindre än de andra, som
signalerar att detta inte är en vanlig handduk, utan till för gäster.
Och det kan också vara den enda handduken med en annan färg,
som då visar att det inte är en vanlig handduk, utan till för gäster.

Jag föredrar nämligen att inte behöva använda era handdukar.
De ni torkar er på varenda dag, de ni använder efter toalettbesök, eller de ni
använder när ni tvättar av sminket för kvällen.
Jag vill använda en handduk som inte används av er.
Utan som jag delar med möjligtvis någon annan gäst.

Jag vill heller inte att andra ska använda mina handdukar.
De jag använder efter toalettbesök.
Eller de jag använder då jag tvättar mitt ansikte morgon och kväll.
Min skit är den enda skit som ska förekomma på dem, om de nu ens
måste bli skitiga.

Därför får ni en egen handduk hemma hos mig.
Som är ren och fräsch, endast till för just er.
Och som byts precis lika ofta som mina egna.

Det orsaker lite bryderi när jag är på andra människors toaletter.
Då jag inser att det inte verkar finnas någon gästhandduk.
Det betyder att jag ju måste använda husets handdukar.
Vilket, som sagt, inte känns okej för mig.

Det finns givetvis en enkel lösning på dilemmat.
Jag använder toapapper att torka mig med då jag tvättat händerna.
Det fungerar finfint, inget tvivel om den saken.

Men det får mig likafullt att på fullaste allvar anse att folk borde ha
givna gästhanddukar.

Undra vad Magdalena Ribbing skulle säga om vett och etikett då
det gäller gästhanddukar…?

Nåväl, jag gissar jag får leva mitt liv med insikten om att gästhanddukar inte
kommer att vara självskrivna i var människas hem… 🙂