Den efterlängtade frågan!

Uppdatering från er favoritnutcase Degerman.

Givetvis börjar jag även detta inlägg med några ord om värmen.
Något annat vore ju liksom… fel.
Så denna värme alltså. Idag är det galet varmt.
Precis som varenda dag varit under en längre period nu.
Jag kollar väderapparna varje dag för at försäkra mig om att regn är på väg.
Och konstaterar att det stekheta fortsätter ett tag till innan regnet kommer.
Såvida regnet inte får för sig att missa Skellefteå alltså.
Vilket verkligen inte får hända!
Nej men allvarligt, det är svårt att fungera i den här värmen.
Men återigen, tack och lov att jag numera är en badanka.
Det är det enda som får ner kroppstemperaturen.
Om inte annat för ett litet tag. Vilket är väldigt välkommet.

Idag var dagen jag bävat för.
Vickan skulle resa hem.
Via Paris, för att fira mammas födelsedag.
Igår afton kändes det bra.
Vi åt gott ihop. Slappade.
Vickan och Mark packade. Vi tog det mycket lugnt.
Hängde i all enkelhet.
Jag kände mig inte sentimental.
Kanske var det värmen som gjorde sentimentalitet omöjlig.
Eller vänta, när jag gjort kvällsrundan med Alice stod Vickan och väntade på mig
för att säga god natt.
Då slet det till inom mig.
Men på det hela taget kändes det bra.
Vilket det aldrig någonsin brukar göra.
Med andra ord, värmen är inte enbart av ondo.

I morse gick reveljen tidigt.
Vi skulle vara i Umeå klockan 9. Vilket vi var.
Resan dit gick fint.
Det hade inte hunnit bli galet varmt den tiden.
Mercan har ingen AC så morgontimmar att färdas på var tacksamt.
Vi hade gott om tid på oss att säga hej då.
Jag tittade efter dem när de gick.
Vickan, Mark och mamma.
Jag tänkte att satan vad jag älskar min syster.
Väl ute i bilen på väg hem igen hade temperaturen stigit.
Och trafiken hade definitivt tätnat.
Så ett sicksackande mellan tradare och husvagnar i en portabel bastu var
vad den närmaste tiden efter avfärd från Umeå flygplats innebar.
Min topp gick snudd på vrida ur när jag väl kommit tillbaka till Skellefteå.
Men det var bra.
För jag fick aldrig den där sentimentala känslan.
Den har lyst med sin frånvaro hela dagen.
En saknad, utan tvekan. En sorg, absolut.
Men inte det lamslående sentimentala som annars brukar inträffa.
Då jag känner mig mest ensam i världen och bara vill lägga mig under
täcket och inte komma fram.
Det var helt enkelt för varmt för sånt idag.
Väl tillbaka i stugan badade jag.
Herregud så skönt.
Kroppstemperaturen gick från kokande till hanterbar.
Det har varit ett allmänt gatlopp ner till sjön under eftermiddagen.

Jag känner mig nöjd med avskedet av Vickan.
Vi ses igen. Det gör vi alltid.
Jag behöver inte veta när det blir. Det räcker med att jag vet att det blir.
Jag mår väldigt bra i hennes sällskap.
Jag får oftast ett driv som jag inte hade innan hon kom.
En lust att förverkliga tankar och drömmar, i det stora såväl som i det lilla.
Just nu blir det inte mycket av det dock, men när värmeböljan mojnat så kanske.
Hon ger mig alltid känslan av att vilja göra mer.
En liksom bubblande glad, drivande känsla.
Jag tycker mycket om den.
Och när den inte blev färgad av någon sentimentalitet, ja då är den
ännu bättre.
Det kommer att gå fint det här.
Jag kanske inte riktigt är mitt mest glada jag några dagar framöver, men det är helt okej.
Det har varit härliga två veckor att få ha henne hemma.
Lugnt och skönt liksom.
Och att äntligen få träffa hennes Mark.
En jäkligt fin kille!
Trots att hans modersmål får mig att känna att jag hellre pratar svenska än engelska precis alla dagar i veckan!
Nåväl.

Låt mig avrunda detta inlägg med att berätta om något mycket trevligt som hände mig tidigare idag.
Något som inte hänt på 1.5 år. Kan till och med vara ännu längre sedan.
Så pass länge sedan att jag inte trodde det skulle hända igen.
Men se där misstog jag mig.

”Visar du leget för mig också?”

Mina steg kändes mycket lätta, för att inte tala om ungdomliga när jag knallade
ut från Bolaget.
Cicci pushing 40. Det ni.
Att killens tillfälliga, men ack så underbara, sinnesförvirring förmodligen kan
förklaras med att kokta hjärnor inte riktigt fungerar som de ska låter vi
vara osagt va?