Det är jag, fast ändå inte.

Sådär ja.
Efter den lilla misshappen med strejkande mage så är jag tillbaka.
Något mörbultad och sliten, men 14 timmars sömn gjorde tricket.
Idag känns mycket bra!

Har börjat ladda inför aftonens stundande julbord.
Ska bli gott och roligt.
Fast jag undrar lite sådär hur jag ska lägga upp ätandet.
Jag ha 2.5 dl att spela på, så det gäller att välja noggrant på
det gissningsvis dignande bordet, då jag inte kommer att kunna äta
en bråkdel av vad jag annars kunnat.
Så det blir nytt för i år. Intressant.

Förberedelserna har dock redan tagit form.
Min fantastiska vän Katta har gjort en snygg frisyr på mig och SMINKAT mig.
Japp, ni förstår, det här är något mycket ovanligt.
Samt att jag ska ha klänning ikväll.
Och till råga på allt överleva det hela, i nyktert tillstånd.

Jag kommer att dö. For sure.

Nejdå, låt oss ta för givet att jag faktiskt överlever kvällen,
och även njuter av den.
Jag vet inte vad som fått mig att kliva utanför ramarna såpass.
Det känns helt enkelt som tiden är rätt.
Känns som något landat hos mig som gör det okej att testa ny, okänd mark.

Nya tider helt enkelt.

Att fråga Katta om det kändes självklart.
Hon är frisör, med stor erfarenhet inom make-up.
Ett säkert kort med andra ord.
Jag visste att hon skulle kunna få fram mitt mest fördelaktiga jag.

Själv har jag känt henne i snart 14 år.
Vi hade en ovanlig start på vår vänskap.
En situation gjorde att jag ville veta vart jag hade henne,
inte nödvändigtvis bli hennes vän.
Det gagnade mig att känna mig.
Ska inte lägga ut texten alltför långt om det, det var en lite annorlunda situation
som gjorde att våra vägar korsades.

I efterhand är jag mycket glad över det.

Efter hand jag lärde känna henne och jag förstod att hon ville bli
vän med mig på riktigt, så har hon stått mig oerhört nära.
Hon känner mig långt bättre än jag känner mig själv.
På både gott och ont.

Jag har aldrig träffat någon som är så grym på att läsa människor och situationer.
Hon har räddat mig, från mig själv, så otroligt många gånger.
Hon är så klarsynt att jag bli både förbannad och rädd ibland.
Men det är framför allt det otroligt varma hos henne som gör att jag vill vara hennes vän
för alltid.

Hon får mig att tycka om mig själv.

Vi har periodvis spenderat mycket tid ihop.
Haft de mest intressanta och de mest vansinniga samtal.
Till henne kan jag säga allt oförskönat, utan att bli dömd.
Det är enormt befriande.

Vår vänskap är stark.
Vi har gått igenom situationer, som varit otroligt krävande för oss.
Däremot har det aldrig varit vare sig tvivel eller osäkerhet vad vi
känt inför varandra.
Så stark är vår vänskap.

Jag har en enorm respekt för henne.
Och kärlek.

Fastän hon inte är någon metaltjej och bitvis har den mest besynnerliga humor.
Men tja, jag kan tänka mig att ha överseende då det gäller det. Hrmpf…

Katta, Du är fantastisk, i allt Du är för mig. Tack.

Så tack vare henne, sitter jag och skriver detta inlägg i utförandet av mitt
mest fördelaktigt utseendemässiga jag.
Dragit igång Spotify, nu är det dags att byta om.

Några bilder på resultatet blir det dock inte. =)
De skulle inte på långa vägar göra den fantastiska känsla jag har i mig
någon typ av rättvisa.

Ser ni en lite förvirrad kvinna i getingliknande klänning ikväll, så är det jag,
omän jag inte riktigt ser ut som mig själv.