Tillbaka i stan, efter en helg på vift.
Jag konstaterar lite krasst att det är mycket varmt här hemma.
Trots att jag varit förutseende och lämnat fönsterna öppna.
I skrivande stund är jag farligt nära att förgås av värmeslag.
Mammas och pappas stuga är, som en del av er vet, belägen vid en sjö.
Mamma tog sommarens premiärdopp med mig på första parkett.
Hon försäkrade mig om att det inte var så farligt kallt och att
jag borde hoppa i.
Vilket naturligtvis inte skedde.
Den här Degerman badar bara inte.
Möjligtvis utomlands, då har det hänt vid ett par tillfällen. 🙂
Det har i vilket fall som helst varit skönt att vara i stugan.
Det har fläktat behagligt.
Jag har haft helpension och mått gott.
Det är något speciellt med att vara hemma hos sina föräldrar.
I alla fall om man gillar dem, och trivs ihop med dem.
Annars är det nog inte fullt så avkopplande.
Ett ansikte från förr dök upp. Oväntat och väldigt trevligt.
Humöret har känts betydligt mer glatt och stabilt.
Skönt.
De senaste dagarna har innehållit för många dalar för min smak.
Tack och lov att ni står ut med alla texter om mina ups and downs.
Det lär komma massor med vidare text i ämnet.
Men ni börjar vara härdade och luttrade, vilket är tur för oss alla.
Annars hade jag snart varit synnerligen ensam här inne.
Idag har vi kommit överens om de sista sakerna, Jörgen och jag.
Vilka de är och hur vi ska få dem till varandra.
Just när det var klart kändes det vemodigt och sorgligt.
Det känns mycket märkligt att inte ha kontakt med honom, förutom det
sporadiska handlandes om våra saker.
Vi har pratat med varandra i princip varje dag de senaste 14 åren.
Det är absolut okej att det inte är så längre.
Men annorlunda är det. Utan tvekan.
De dippar jag haft tidigare i helgen känns relativt bearbetade nu.
Givetvis kan de dyka upp igen, alla de tankarna, men det mesta arbetet
med dem känns avklarat.
Jag har fått rätsida på mina villospår, då det gäller varför och vad kunde jag ha gjort
bättre-tankarna.
Jag har granskat både frågorna och funderingarna med hyfsat klara ögon, och då
känns det helt plötsligt lättare.
Nästa tillfälle de dyker upp är jag klart bättre rustad.
Och klart bättre till för att inte luras av dem, och dras med dit det är ett
väldigt kargt och oförlåtande klimat.
Jag ska träffa L ur mitt Lag i morgon.
Det känns tryggt och stabilt.
Jag söker väldigt mycket trygghet och stabilitet nu.
Framför allt söker jag på rätt ställen.
Grunden som byggs nu, byggs ordentligt.
Det gillar jag. Massor.