Dårhus Degerman tar som bekant aldrig semester.
Idag var det min far, som i ett mycket vänligt försök till
att visa sin uppskattning för de bullar jag bakat och delat med mig av,
återigen visade prov på sin fenomenala förmåga att agera elefant i en porslinsbutik.
P: Du bullarna var jättegoda. Mycket godare än mammas torra bullar som inte
smakar just någonting.
C: Ehrm… tack..?
Mamma som är en vänlig människa, och framför allt en mycket tålamodig sådan,
hade än en gång överseende med sin makes fantastiska brist på att välja
rätt ord i rätt sammanhang.
Medan min far glatt mumsade vidare på bullen.
Pingback: Vi är inte riktigt som alla andra. | Svart nonsens och prunkande rappakalja