Det osynliga självklara.

Söndag afton, det innebär uppladdning inför en ny vecka.
Att kolla över det befintliga schemat, och att fylla de delar av dagarna som
inte är fyllda.
Med en mix av socialt umgänge såväl som avkoppling och jobb som ska
göras på hemmafronten.
Söndag afton innebär också ”Lilyhammer”.
Hahahaha, jajamän fortfarande Johnny Henriksen for president.
Jag knarkar den serien, kort och gott.

Helgen har i övrigt varit njutbar.
Har varit stationerad i stugan sedan fredag.
Har hängt en hel del i Hjoggböle också, hos min vän Gina och hennes karl Callan.
Vi har umgåtts, pratat och motionerat en hel del med hundarna.
Under tiden vi gjort det har Callan pysslat om min silverkula till Golf.
Jag tror faktiskt Callan får dela på for-president-posten med Johnny Henriksen!

Däremot har hennes och mitt pratande satt igång en hel del tankar hos mig.
Hon ställde frågor som rev igång.
Sådant som jag just så pass nuddat vid, liksom långt ut i min medvetandesfär.
Jag formulerade för övrigt en av de tankarna med 2 meningar i
ett blogginlägg tidigare i veckan.

Jag tappade precis all stolthet jag tidigare känt över mitt företag och mitt arbete.
Jag har heller inte hittat tillbaka till den.

Från att aldrig ha funderat om det i de banorna så kom en insikt över mig förra veckan.
Märkligt att jag haft något så stort mitt framför mig men alltså inte
kunnat sortera det rätt förrän förra veckan.

Hon kom att ställa frågor som egentligen rörde sig om just det.
Eller i själva verket handlade det inte om det, hon kom från en helt
annan vinkel.
Och helt plötsligt blev det jag själv nuddat vid förra veckan kristallklart.
Obehagligt hur det kan bli.
Och bra samtidigt.
Det blir en del av en kartläggning som är viktig.

Det slet lite lämpligt i mig på lördagseftermiddagen där vi satt i det underbara soliga
vädret som pågick. Hanterbart, men kännbart.
Först när jag körde tillbaka till stugan rasade det över mig.
Vilket resulterade i en trött jag.

Jag åt middag med familjen, sedan sov jag mellan 20.00-22.00, gjorde paus
i sovandet för en film, sedan sov jag 10 timmar den natten.
För att stiga upp i morse, äta frukost och sova 2 timmar till.
Det händer som sagt bara då jag är inne i perioder av bearbetning.
Då sover jag i det närmaste obegränsat med timmar.

Jag blir ruskigt osocial.
Jag vill inte prata med någon, jag vill inte umgås.
Jag började prata med mamma likafullt, då vi lagade middag på lördagsaftonen.
Hon är en jävel på att lyssna.
Fastän det kom ut tämligen osorterat greppade hon det jag försökte säga.

Tankarna virvlar lite mindre i afton.
De har börjat ta en betydligt mer fast form.
Bra.
Det kommer gissningsvis att resultera i ett par inlägg här på bloggen.
Som blir av det lite mer mörka slaget.
Men ni är luttrat folk så ni fixar det.
Annars är det ju bara att återkomma en annan dag, då det blivit lite
mindre svart här inne, ni vet, när det blivit lite mer rosa igen.

Låt oss alla ha en härlig söndag, det som är kvar av den.

Här hittar ni inlägget ovan mening är hämtat från.
Det handlar om makt och dominans.
… på ännu ett sätt.