Don’t sweat the small stuff.

God fredagafton!
Pensionär Degerman kikar in här ett par minuter.
Helglunken är total.
Hur skönt som helst!

Solig skogspromenad med Alice var underbart efter
alla dessa grådassiga dagar.
Vi har även tränar en hel del klickerövningar.
Det är otroligt kul och vansinnigt tålamodsprövande.
Mina veckor sedan Alice kom in i mitt liv har gjort underverk
för mitt tålamod.

Både när det gäller att öva med henne, och då det gäller mitt övriga
sätt att leva mitt liv.
Jag har Vickans mening ”don’t sweat the small stuff”, i tydligt minne.
Haha, ja nu avsåg hon något helt annat än det välfungerande livet i Skellefteå. Livet i Bouganville har ytterst få likheter med livet i Sverige, Nya Zeeland eller vilket i-land vi än väljer att jämföra det med.
Men likafullt.
Hennes konstaterande är klockrent.

Tålamodet jag lärt mig via Alice har alltså sträckt sig över mitt liv i stort.
Det är en väldigt bra pluseffekt.

I morgon fortsätter helglunken, med ett välkommet (inte) avbrott för
lunch och rysare på Casa Hawk.
Räkbakelse ryktas det om.
I am the lucky one.
Insidious chapter 2 är rysaren som ska överlevas.
We are not the lucky ones.
Med lite tur är killarna hemma och har alla sina kompisar på besök.
Det borde väl ta bort den värsta udden.
Eller så är det önsketänkande.

I vilket fall.
Vi ska ägna oss år vår hjärtflimmerframkallande hobby än en gång.
Vi verkar inte kunna låta bli.

Strax dags för Skavlan.
Pensionär Degerman over and out.