Jag har skaffat ett vaddå?

Måndag morgon och nya tider stundar.
Inte bara i form av ny vecka, utan i form av något helt annat.
Nämligen ett gymkort.
Jajamän.
Er Cicci ska börja gymma.
Det är sisådär 10 år sedan sist.
Vilket gör mig smulans livrädd.

Hur gör man?
Hur funkar maskinerna?
Hur fasen tar man sig ens in genom ”grindarna”?
En lämplig samling av sisådär 92 dödsföraktande frågor trängs i mitt huvud.
De höll på att få mig att avstå från att skaffa gymkortet faktiskt.

Mitt förnuft återtog tacksamt nog årorna och styrde in mig på mer sunda vatten.
Jag måste inte vara proffs redan från första gången när jag kliver innanför dörrarna.
Det är okej att vara nybörjare och ha en nybörjares alla babiljarder frågor och
göra en nybörjares samtliga fel.
Lugnar jag mitt helskärrade jag med.
(Mitt mer känslostyrda jag är nämligen på väg att springa åt ett helt annat håll bara
jag tänker på att gå dit för första gången.)

Jag känner att jag vill få ordning på gammelkroppen.
Stärka den helt enkelt. Det känns viktigt.
Bli av med det lösa. Om det nu går skulle vara trevligt.
Jag vill ha en bättre balans med min kropp än vad jag har idag.

Och framför allt vill jag ha nya mål.
Att ha ett viktmål räcker inte som morot för mig längre.
Långt ifrån.
Jag har börjat sjabbla med maten, mängden, samt lagt till mjukt bröd.
Jag vill ha ett slut på det.
Men det vill sig inte av sig självt.
Och jag lyckas inte styra det rätt som jag lever nu.
Tvärtom, jag är min egen allra främsta fiende.
Därav att jag vill börja på gym.
Jag tyckte det var kul för hundra år sedan, jag tror jag kommer tycka
att det är kul den här gången också.

Ska dit idag och kolla in stället.
Det ligger förövrigt bara ett stenkast från mig.
Eddahallen.
Jag valde där just för att det tar mig ungefär 2 minuter att gå dit
från det att jag låser min ytterdörr tills jag når deras entré.
Det är finfina grejer det.
Det underlättar garanterat de dagar jag inte är motiverad, eller de dagar
då vädret är pissigt.

I dag ska jag dock bara dit och kolla mig omkring.
Liksom bara landa i att jag inte känner till stället alls, se hur det ser ut.
I lugn och ro.
Jag har inte varit där sedan Edda byggdes om, vilket är länge sedan.
Så allt med det stället är nytt.
På tisdag har jag en träff med en instruktör som ska guida mig genom
djungeln av maskiner.
Har jag tur lyckas jag minnas något av allt som kommer att sägas.

Herregud, jag kommer inte att fatta eller minnas något! Hjälp!

Kan förnuftet vara vänligt att kontakta sin ägare?
Kan förnuftet vara vänligt att kontakta sin ägare, tack?

Dear lord, hur ska det här sluta?

Jag läste på nätet att målbilder angående träning är viktig.
För att veta vilket resultat man vill ha, så man kan göra en plan för att nå dit.
Det är dock överkurs för mig. I nuläge.
Japp, mitt mål är att först bara ta mig in genom ”grinden”.
Sedan att landa i det nya landskapet, med nya maskiner, vikter och människor.
Det är mina mål för nu. Att känna mig trygg i den totalt nya omgivningen.
Lite senare borde jag, förhoppningsvis, känna mig tillräckligt okej med det
hela att jag kan börja ta ut vilka målbilder jag har med träningen mer exakt.

Nåväl, jag är glad över att jag fått mig för att skaffa detta gymkort.
Rädslan är hög men inte förlamande.
Med lite tur kommer jag inom kort att känna mig som hemma där.
Right?

Låt oss alla ha en strålande härlig måndag.
Håll en tumme för mig att det här första inledande mötet med lokalerna går fint.