En 6:a lut, tack!

Mitt under segerruset där Skellefteå än en gång besegrat Luleå
fortsätter jag på väl inslagen väg, genom att prata vidare
i ämnet ekonomi på knä.

Allvarligt ämne, kanske inte helt lämpat för läsare som fortfarande
är höga på kvällens vinst.

Hur som helst.
Fick mycket respons på det förra inlägget, tack!
Ni är fantastiska på att kommentera och peppa!
Inspirerad av er spinner jag vidare i ämnet.
Trots att många av kvällens läsare är höga på livet just nu,
och troligtvis inte kan relatera till något som
inte är lika glatt som sm-bubblan de lever i för tillfället. 🙂

Jag insåg igår och idag, att vi är många som berörs av det.
Att det är många med mig som vet hur det känns, när man vrider
och vänder på varenda krona, och ändå inte får upp näsan
ovanför ytan.

Att ha det kärvt ekonomiskt är inte lätt att prata om.
Jag gissar att det beror på skammen.
Skammen som blir när man inte klarar något så grundläggande
och viktigt som sin egen ekonomi.

Då handlar det inte heller om att man förköpt sig.
Spenderat utanför sina ramar och gränser.
Absolut inte. Utan ekonomi gåendes på knä kan man givetvis
ha ändå.
Inkomsten är helt enkelt för klen jämfört med de utgifter som finns.
Räkningar och mat. Prio ett. Båda två.

Det är ruskigt skämmigt att inte ha råd med enkla saker.
Jag pratar inte om att att måsta backa på en lunchträff med sina
vänner, eller något så extravagant.
Jag pratar om hur jag vet att min mens kommer inom kort, och jag måste
handla tamponger för att slippa gå med papper inknölat i trosan
under mensens dagar.

Då förstår vi alla lite bättre vad det handlar om.
Det handlar om helt och hållet grundläggande saker, inte om en
lunch som måste avbokas, eller en snygg tröja som blir kvar i affären,
istället för att få följa med hem.

Säger jag att jag har 78 kronor på mitt konto, då betyder det exakt det.
78 kronor.
Möjligtvis några kronor till, som kan ha fallit ur börsen och ligger
i botten på min väska.
That´s it.
Det finns inget sparkonto, någon buffert eller någon semesterkassa
med tusenlappar, som jag kan använda mig av, vid kris.

Det jag ser på kontoutdraget är det som finns.
Den känslan och den innebörden kan bara människor som upplevt det
själva, förstå.

Den utsattheten är grym.
Och gör grymma saker med en.

Det finns alltså ingen plan B, inget alternativspår eller nödutgång.
78 kronor är 78 kronor.

Jag ler ibland för mig själv när jag pratar med någon som säger
att den här månaden blev kärv, att denne är pank.
Och lägger till att den kommer att måsta ta ur sina sparade pengar,
för att ens överleva.

Hahahahaha, mitt gapskratt är inte elakt, det bara är.
Det kommer per automatik, när den andre och jag för två sekunder
var på samma spelplan, tills den andre drog fram sparkonto-esset
ur rockärmen.
Helt plötsligt spelar vi inte ens i samma liga längre.

Eller när folk säger att det inte blir något spenderande denna månad,
för nu är det kärvt.
Fint, du håller igen denna månad, och den ekonomiska kärvheten är
löst till nästa månad.

Nej men allvarligt, självklart kan man ha en vansinnig pengaångest fastän
man har många tusen på banken. Inget snack om den saken.
Jag vill på inget sätt förringa eller förminska er känsla och er
vånda, då jag vet att även ni ligger sömnlösa på nätterna över detta,
samt oroar er gråhåriga om dagarna.

För mig handlar det mer om att det finns olika nyanser av fasa här.
Och jag hoppas att de flesta av er aldrig kommer längre än
att våndas gråhåriga då ni måste ta av era sparade pengar för
att ha råd att köpa mat.

Själv är jag fortfarande förlamad.
Jag har pratat med mamma en del om det, vilket känns bra.

Jörgen kommer jag att måsta prata med.
Just för att han kommer att beröras då sommarens planer
inte kommer att bli exakt som de var tänkta.
Ur den aspekten kommer han nog att förstå.
Jag är inte lika sårbar där, då det gäller ”extravaganta saker”,
som semesterplaner.

Däremot, hur jag kämpar med vardagssaker som att ha pengar till tamponger,
diesel till bilen (som just nu kostar pengar på verkstad),
eller om jag har möjlighet att köpa ost att ha på mina smörgåsar eller inte,
det kan jag inte berätta för honom.

Jag dricker hellre lut.