Precis så är det.
Jag har gjort saker jag tycker om att göra.
Även sovit ordentligt. Ätit ordentligt.
Orken är tillbaka.
Livet känns både okej och hoppfullt, trots att Vickan är på
andra sidan jorden igen.
Helgen har varit en mycket bra sådan.
Energin är tillbaka. Jag känner mig förväntansfull.
Jag är redo för en ny arbetsvecka.
Förutom det har jag även annat på agendan.
Läxa från Kliniken exempelvis.
Jag har gått och spånat på den hela helgen, men inte kommit fram
till något konkret, något som går sätta på papper. Än.
Frågeställningarna lyder som följer.
Att hålla sig själv högt.
Att tycka att man är värd något.
Att värdesätta sig själv.
Är att göra sig värdefull i andras ögon också.
Vilket pris sätter jag på mig själv?
Vad signalerar jag med mitt sätt att värdesätta mig själv,
eller rättare sagt, vad signalerar jag med att inte
värdesäta mig själv?
Hur mycket tid spenderar jag med att göra saker för andra, så att
de ska gilla mig?
Det är alltså vad förra veckans samtal på Kliniken gav mig i uppgift.
Nu, såhär på söndagkvällen, känner jag mig redo för en helt ny vecka.
Jag ska ge mig på uppgifterna från Kliniken.
Jag har även ett annat åtagande som kräver min uppmärksamhet.
Har tittat på det, men inte satt mig in i det på det vis
jag vill och önskar.
Det blir en intressant vecka.
Den blir även kort.
Husvagnen ska få sig ett besök.
Vi tar Krille och en kompis till honom med oss.
Blir intressant och kul med två ungdomar att dela utrymmet med.
Jag längtar dit.
Där kommer jag att få tid att ge Klinikens uppgifter samt
mitt andra åtagande välbehövlig tid.
Can´t wait.