En hund eller en karl. Problematiken är exakt densamma. Fast på olika sätt.

Tidig revelj ger tidigt sänggående.
Nyduschad, i pyjamas och myssockor, sitter jag och tar det mycket lugnt framför
datorn strax innan sänggående.

Dagen har varit intensiv.

Jag träffade Laget idag.
Jag önskar att ni fick följa med dit, då skulle ni alla förstå precis vilken
fantastisk tur jag har som får kalla dem för mitt Lag.
De förvånar mig gång på gång, fast jag gått hos dem i flera års tid.

I dag pratade vi om 2 specifika händelser.
Helt olika och samtidigt skrämmande lika.
Gränssättningsproblematik. Än en gång denna gränssättningsproblematik.
Den blir så tydlig när de pratar med mig.
De förklarar och berättar om konsekvenser av våld.
Hur det gör gränssättning mycket svårt.
I det stora och i det lilla.

Vi pratade igenom helgens händelse kontra en händelse förra veckan.
Till synes helt olika, men när allt kommer omkring, helt lika.
Och de gör mig stum.
Jag drar inte likheterna själv.
När de gör det så förstår jag precis.
Men jag klarar inte av att göra det själv liksom.

Förnuftet förstår.
Känslorna gör det inte.
Och efter helgen så stängde jag av det mesta i känsloväg.
Det gör mig ledsen, för jag var verkligen på väg att kunna ha
med känslorna överallt.
Så blev det ett bakslag, och jag stängde av igen.
Ångesten blev det enda som fanns kvar.

Efter träffen med Laget kände jag mig glad som en lärka.
Som om jag sprungit ett maraton, men likafullt glad som en lärka.
Vägen hem har inte varit så lätt att gå på länge.
Förnuftet var helt med, och känslan var på god väg.
Det är helt avgörande att känslan kommer med.
Dessa känslor är a och o för att konsekvenserna av våld ska kunna bearbetas.
Det kändes så hoppfullt efter att vi pratat om hur en förändring kan se ut.
Små, små, yttepyttesteg kommer att göra en enorm skillnad.
Vi pratade om hur de små stegen kan se ut.
Gränssättning innan det gått för långt och alltså blivit för sent att fixa.
Hoppfullt, mycket hoppfullt.
Jag var överväldigad över alla de underbara och positiva känslorna jag hade
i kroppen när jag lämnade Laget.
De är så bra på att förklara.
Varför jag gör som jag gör.
Eller rättare sagt, varför jag inte gör.
Varför jag ska sluta slå mig själv gul och blå och istället se mig
själv med andra ögon.
Med deras ögon.

Nu ska jag njuta några sista minuter innan det är dags att bädda ned mig.
God kväll på oss alla.