Vissa gånger har man inte den blekaste aning om vad livet
kan tänkas vilja bjuda på.
Denna förmiddag blev jag påmind om det.
Jag är ledig idag, denna underbara soliga torsdag.
Vilket gjorde att jag åkte ut till föräldrarnas stuga redan efter avslutad onsdag, för att spendera natten och min lediga dag där.
I morse kom plåtslagaren som föräldrarna anlitat.
Han hade en hund med sig, som han frågade om han fick ha kopplad på gården. Vilket givetvis gick fint.
Jag blev klart nyfiken och steg upp ur sängen.
Väl påklädd gick jag ut och hälsade på plåtslagaren.
Samt frågade om jag fick gå fram och hälsa på hans hund.
Givetvis, svarade han.
Jag gick fram till den stora valpen och busade lite med honom.
Plåtslagaren fortsatte halvt på skämt; vill du gå en timme med honom vore det perfekt.
Jag dog av lycka, och 2 minuter senare stod jag i min morgonpromenadoutfit med en 26 kilos blandning, av schäfer, jämte, lab, leonberger och 4 andra raser jag inte kommer ihåg, till valp i koppel.
Världens mest glada Cicci drog iväg på en synnerligen trevlig, för att inte tala om rask, morgonpromenad.
Väl tillbaka i stugan lekte Pärsson och jag i 45 minuter.
Vi sprang, apporterade, dragkampade och badade.
Eller, Pärsson badade, jag stod för kastandet av leksaker ut i vattnet.
Nu sitter jag här sådär uberlycklig och tänker vilken himla oväntad och rolig morgon jag haft.
Jag är nog lite slut också.
Morgonpromenaden blev väldigt rask.
Och att springa fram och tillbaka på stranden gjorde sitt till
tröttheten. Kondis, haha, uppenbarligen inte.
Så smulans slut sitter jag i soffan, med ordentliga lekmärken på armarna, och känner mig sådär myspysglad.
Och dagen, den lediga, soliga, vackra och varma höstdagen, har ju egentligen bara börjat!