En vecka.

Kan, som i afton, kännas som ett halvtomt glas.
Bara för att redan i morgon kännas som ett halvfullt.
God kväll hörrni!
Kort uppdatering från er icke-frekventa bloggare Degerman.
Läget är bättre än senast jag skrev.

Oron och nedstämndheten är mildare, och sömnen är långt bättre.
Det skulle visa sig att Gud stavas Atarax i mitt fall.
… i alla fall sådär lagom ovetenskapligt sammanfattat efter en veckas användning.

Sömnen har förbättrats på flera sätt.
Först och främst att jag faktiskt somnar, överhuvudtaget.
Utan att ligga vaken i timmar, alternativt inte gå och lägga mig förrän vid 03-snåret.
Sedan är den heller inte störd eller upphackad av uppvaknanden på samma sätt som tidigare.
Nu vaknar jag ungefär 12-15 gånger på en 7-timmarsnatt.
Vilket är fantastiskt om jag jämför med 35-55 uppvaknanden på en 4-timmarsnatt, som tidigare.
Jag har heller inga obehagliga drömmar eller regelrätta mardrömmar längre.
Jag drömmer mycket, men inte på något obehagligt vis.
Sömnen är alltså förbättrad på en rad undergörande sätt.
Jag vaknar utvilad. Förstår ni?
Jag. Vaknar. Utvilad.

Oron, den konstanta, samt nedstämdheten är inte heller lika påtagliga som innan jag började med Atarax.
Båda är närvarande, men intensiteten är inte densamma längre.
Med det sagt, jag har en bättre tillvaro än för en vecka sedan.
Hur länge jag ska ägna mig åt Atarax vet jag inget om.
Jag har tänkt prata med K och L om den saken.
I nuläge vet jag bara att jag mår väldigt mycket bättre tack vare den knappnålshuvudlilla tabletten.
Och vem vet, kanske är det dess effekt som kanske får mig att börja hjälpa mig
själv på det sätt som jag inte riktigt fixar idag…

I övrigt hänger jag en hel del på Vallan dessa dagar.
Vickan och Emil är tillbaka i stan och stannar till nästa onsdag, sedan åker de hem
till Nya Zeeland.
I afton efter att jag kommit hem från umgänge med dem dök känslan av separationsångest upp.
Vi skiljs snart, ikväll känns det allmänt tungt att veta.
Den här känslan dyker dock alltid upp när Vickan är hemma, så inget konstigt med det.
Det tar en eller två dagar av eftertänksamhet, sedan är den borta igen.
Men än har vi många dagar på oss att hänga med varandra, nästa onsdag är ju faktiskt
en hel vecka bort.

På lördag går för övrigt roligheter av stapeln som jag redan nu ser fram emot.
Partaj på Casa Hawk.
Jajamän, ett synnerligen glatt gäng kommer att samlas, umgås, äta gott, dricka gott,
lyssna på bra musik, ja ni fattar. En kväll att se fram emot helt enkelt.

Hoppas ni har en fin kväll där ute.

Vickan till höger, jag till vänster.