Jag, och många andra med mig, promenerar efter vägar med såväl tung
som intensiv trafik.
Då blir man påmind om sin egen dödlighet, lite då och då.
Jag promenerar iförd lysande gul reflexväst, vilket gör mig rätt synlig.
Redan på långt håll brukar bilarna reagera på min uppenbarelse.
Bilarna passerar mig i åtminstone 100 km/h.
Hastigheten på skyltarna talar i alla fall om att högsta tillåtna hastighet
är 100 km/h.
Det betyder givetvis att de flesta kör betydligt fortare än så,
Det är nog mest söndagsflanörerna som ligger på 100-strecket.
De allra flesta är däremot väldigt duktiga på att hålla ut när de passerar mig.
De glider ofta över i andra körfälet, om de inte får möte, vilket gör
vårt möte till mycket tryggt.
En del håller ut ett halvt spår, så de passerar mig liggandes mitt på vägen,
vilket är mycket bra det med.
Den sista kategorin, den som jag även är minst förtjust i, är de som ligger
kvar i sitt körfält och alltså passerar mig med dryga armlängdens avstånd.
Det känns lite sådär halverst otryggt.
Särskilt när hastigheten är hög.
Snörök är också saker som gör det hela mindre tryggt än vanligt.
Särskilt när bilen först i kön är en lastbil.
De drar upp en hel del snörök, och vanliga bilister verkar ha en tendens
till att ligga väldigt nära lastbilen de ivrigt väntar på att kunna köra om.
Det gör att personbilarna nog ibland inte ser mig förrän vi passerar varandra.
Men jag är ju inte helt utan idéer då det gäller att klara livhanken, så jag är
beredd att lite vigt kasta mig upp i snövallen om det skulle visa sig bli
trångt vid vårt möte.
Åtminstone inbillar jag mig att jag lite vigt skulle hoppa undan,
i själva verket skulle det nog mer likna något halvsnubblande, med en skärrad
jag som halvligger i en snödriva med hjärtat i halsgropen.
De bilar som möter mig utan att väja när vi möts gör det garanterat inte av
illvilja, eller för att skrämmas.
De har nog bara ingen aning om hur skrämmande de faktiskt är.
När de kommer i allt från 100 km/h till 160 km/h.
När man inte har någon plåt som skyddar en så känner man sig hyfsat
sårbar i möten med dessa framrusande fordon.
På det hela taget är de allra flesta hur bra som helst på att hålla ut
för mig då vi möts.
Trafikanterna jag möter är otroligt hänsynsfulla.
Vilket gör det fullt möjligt att njuta av promenaden,
fastän den är förlagd till en av länets största vägar.
Tack för att du använder reflexväst i alla fall!!
Som bilist (det vet du säkert själv) är det ingen trevlig upplevelse att upptäcka en mörkklädd, icke reflexbärande, fotgängare ungefär 5 meter före man passerar personen!!
Jag gillar också reflexväst, både som gångare och som bilis. 🙂