Fertilitet, olikheter, trivsel, storstad, hippie, förändring och kycklinggryta. Det ni.

Sådär ja, tillbaka i Skellefteå. My hometown.
Jag gillar att resa. Jag gillar att komma hem.

Som jag skrev tidigare så upplevde jag Köpenhamn som en otroligt vacker stad.
Vilka byggnader! Gamla vackra hus så långt blicken sträckte sig.
Kyrkor precis överallt.
Jag är nämligen väldigt förtjust i kyrkor. Så jag lägger alltid märke till dem.
Inte för den kristna trons skull, utan för… ja för vad egentligen?
Jag bara älskar atmosfären i kyrkor.
Den tysta, vördnadsfulla och totalt överväldigande mäktigheten man möts av
när man kliver in i en kyrka.
Så även i den kyrka jag besökte, den som låg bokstavligt och bildligt talat på Ströget.
Jag tajmade det hela så att jag fick delta i en gudstjänst.
Jag hade koll på när den skulle äga rum, och ett tag innan intog jag plats i kyrkbänken.
Det var vackert.
Själva gudstjänsten kunde jag inte riktigt följa, det danska språket och jag är inte vänner.
Men orgelns förtrollande vackra musik går aldrig att ta miste på, där finns inga språkförbistringar.
Det var ren njutning att få sitta där, mitt i shoppingen, mitt i storstaden.
Kyrkor och jag, vi passar som hand i handske.
En dag kanske det kristna budskapet även tar tag i mig. Vem vet.

Förutom vackra byggnader tyckte jag om Köpenhamn just för att atmosfären var skön.
Staden påminner mer om Göteborg än Stockholm, där Stockholm är 120 knyck och
Göteborg är betydligt lugnare.
Och här klev Köpenhamn in som en sävlig kusin till Göteborg.
Tempot passade mig, helt enkelt.

Jag är på inget sätt någon shoppare. Varken här hemma eller på annan ort.
Det tilltalar mig inte riktigt.
Däremot kan jag tycka att det är kul att gå i affärer, absolut.
Men efter en dag så är jag oftast mätt på den typen av nöje.
Mona och jag är tämligen olika på den fronten. Hon njuter av shopping. Insåg jag.
Tillägas ska också att min vän har exklusiv smak.
Vilket förde mig till butiker på en nivå jag aldrig varit på innan.
Min vän tycker om kläder och hon tycker om design.
Prislapparna fick mig ofta att på allvar undra om folk faktisk köper sådant.
Det handlar om månadslöner för endast ett soffbord.
Vilket var en helt onödig fråga eftersom jag vid min sida hade en av dessa människor.
Det var en annorlunda och intressant upplevelse, helt klart!
Jag hade den bästa tänkbara guide i min vän. Mycket tacksamt och trevligt!

Det enda jag egentligen köpte var ett prydnadspåskägg. Till mamma.
Mona visste (eftersom hon är stamkund på Royal Copenhagen) att dessa ägg kommer
i nya motiv varje påsk.
Jag tyckte äggen var väldigt fina, men själv hade jag ingen användning för det,
så en present till mamma fick det bli. Eftersom jag varje år köper något påsk-igt till
henne blev besöket på det kända namnet perfekt.

Vi bodde på ett riktigt sjysst hostel.
Copenhagen Downtown.

En backpackers garanterade dröm.
Även för mig.
Jag tycker mycket om den typen av ställen.
Det sjöd av liv. Ungdomar här och där, överallt och ibland även helt tomt.
Det ledde förvisso till att jag var tvungen att införskaffa öronproppar eftersom
ungdomars festande inte slutar då pensionär Degerman gör natt.
Och med öronpropparna gick det alldeles utmärkt att sova.
Stället är dock på inget sätt för den som vill hänga på ett hotellrum, se tv och
ta det lugnt.
Då bör man hellre satsa på ett regelrätt hotell.
Att detta hostel sedan i princip ligger på Ströget var väldigt smidigt.
Max 3 minuters gångväg och man var i shoppingens mecka.

Det är även speciellt att resa med någon man inte känner.
Mona och jag kände varandra för 18-20 år sedan, men efter det har vi inte haft någon
kontakt alls. Tills vi hördes i november förra året.
Vi träffades strax före jul och sedan har vi haft kontakt via telefon och mejl.
Att vi då skulle vara på resande fot i flera dagar med varandra fick mig att känna
mig smulans nervös innan.
Men det hade jag kunnat bespara mig helt, nervositeten alltså.
Det gick finfint att resa med henne.
Vi fungerade utmärkt ihop trots att vi egentligen är som natt och dag.

Tacksamt var att hon både hittade överallt samt kunde språket.
Två saker som jag alltså inte på något sätt kan. Kunde.
Numera hittar jag hyfsat. Språket däremot…

Förutom att shoppa besökte vi alltså Sellmer klinik.
Den insiminationsklinik som alltså är vald för ändamålet.
Jag blev varse om hur otroligt dåligt jag förstår danska.
Jag skulle kunna skriva en lång utläggning om hur jag uppfattar och vad jag anser
om det språket, men i och med att mitt möte med Danmark i övrigt är så otroligt
positivt så låter jag bli. 🙂
I vilket fall.
Mötet på Sellmer gick fint.
Lokalerna kändes väldigt fräscha och var utan tvekan designade för kvinnors gillande.
De kändes personliga. Inte som lokalerna på gyn här på lasarettet.
Färger och former var definitivt utvalda för att skapa förtroende och avkoppling.
Jag tyckte om stället direkt jag klev över tröskeln.
Kvinnan vi träffade, som informerade, var mycket trevlig.
Tror jag. Min danska är som sagt fortfarande obefintlig.
Hehe, nej då, jag förstod ibland, och det jag inte förstod det översatte Mona.
Kanske att jag ber oss alla prata engelska vid nästa besök.

Allt är klart för insemination.
Så när som på en sak.
Nämligen att jag ska spola/skölja äggledarna.
Det gör jag på hemmaplan. Kanske.
Då jag helt faller utanför landstingets möjligheter att hjälpa mig, jag är över 38 år
och jag är singel, så är de inte säkert att jag får boka tid för det.
Får jag inte det kommer jag att vända mig till en privatklinik i Umeå och se om jag
får göra det där i stället.
Jag kommer att hitta en klinik som utför det, så enkelt är det, frågan är bara hur långt
bort från hemma jag hamnar.
Nåväl.
Första inseminationsförsöket är planerat till i slutet av april.
Jag är fullt medveten och informerad om att det kan behövas ett antal försök.
Att i min ålder är det inte vanligt att det tar på första försöket.
Inlägg om mina tankar kring det kommer garanterat.

Vad som kommer att gälla är att när jag visar positivt äggloggningstest så ska jag
befinna mig på kliniken utanför Köpenhamn dagen efter.
Det stressar mig.
För det innebär att jag direkt stickan visar plus, måste kasta mig på datorn och
boka mig iväg.
Vilket betyder att jag först ska ta mig till Stockholm och sedan till Köpenhamn.
Det är fullt möjligt givetvis, men alla som bokar i sista sekunden vet att resor på det
viset sällan är speciellt billiga.
En resa som i normala fall kostar runt 800 kronor kostar kan istället kosta flera tusen.
Men så är det. Bara att acceptera.
Jag har däremot turen att ha Anette och Kristian i Stockholm, så planen är att när
det börjar vara dags för ägglossningstider, då tar jag mig till Stockholm.
Där bor jag hos dem tills stickan visar plus. Då först bokar jag mig vidare till Köpenhamn.
Jag gillar ju Stockholm, så om det blir några dagar att spendera där är det inte så dumt.
Det skulle utan tvekan minska stressen.
Vilket barnmorskan på Sellmer var övertydlig med att jag ska undvika helt och hållet.
Stress är inte bra om man planerare att bli gravid. Punkt, liksom.

När stickan väl bekräftar att ägglossning är på intågande betyder det inte per automatik
att jag blir inseminerad direkt jag kommer dit.
Nej.
Där kommer ultraljud först att göras för att se om livmoderna väggar är i ett visst skede
samt att något kring slem (eh jag minns inte exakt vad hon sa…) också ska vara i
rätt läge.
Men väntar med inseminationen tills allt ser ut på ett visst sätt.
Då har man liksom optimerat chanserna att ägget ska bli befruktat samt fastna på
livmoderväggen.
(Herregud, det är ju liksom ett under att någon blir gravid alls!)
Det betyder att jag i praktiken kan bli kvar i Köpenhamnskrokarna några dagar tills
min kropp är i rätt läge.
Vilket gör att jag inte kan boka returbiljett samtidigt som jag bokar för nedresan.
Nåväl.
I nuläge stressar jag en smula kring allt detta.
Men min nästa ägglossning äger rum kring i slutet av april, så jag har gott om tid att
landa i det här.
Det som känns knöligt och lite skrämmande idag kommer att kännas finfint när det väl
är dags.
Intalar jag mig själv.

Jag är i grund och botten en kontrollmänniska, och här är det många variablar kring
både resor och min kropp som inte kommer att gå kontrollera eller styra i förväg.
Därför är det bra med en månads möjlighet att landa i det hela.

Givetvis önskar jag mig att bli gravid vid första försöket.
Jag kommer förmodligen att vara väldigt rädd att det ska vara blod i papperet när
jag går på toaletten efter 14 dagar.
För det är då mensen lär dyka upp, om jag inte är gravid.
Jag undrar hur jag kommer att hantera det…
Det lär bli veteligt. Såvida jag inte mirakulöst tillhör den lilla, lilla procent
som blir gravid vid första försöket i min ålder.
Det kommer att vara spännande tider ett bra tag framöver.

Kanske kommer resan med dessa försök att resultera i en graviditet, och med underbar
tur även i ett barn.
Men det kan lika väl sluta i ett antal försök, som inte resulterar i graviditet.
Det vet jag inget om. Inga garantier finns.
Det här är dock mitt sätt att jobba på drömmen om att bli mamma.

Jag hoppas, när allt är över, att åtminstone känna trygghet och förtröstan i att
jag gjorde det jag kunde.
Alla som önskar att bli biologiska föräldrar blir det inte. Så är det bara.

I vilket fall.
Fredag mina vänner. Det är vad vi har idag.
Jag kommer att spendera den på Casa del Smaskelismaskens för såväl umgänge som kycklinggryta.
Det blir en mycket bra kväll.

I morse var jag också och gjorde något åt mitt hår.
Jag behövde förändring.
Vilket är väldigt typiskt mig att hantera stress på.
Det var inte så illa att behovet att pierca mig kickade in, utan det blev frisyren som
fick lena av förändringsbehovet.
Min goda vän Katta är tillika frisör.
Yes, hon återfinns på Hufvudsaken här i Skellefteå.
Och som om det var meningen hade hon en tid i morse, 40 minuter efter att jag ringde
för att boka.
Vilket fick mig att fort som fan behöva ta mig ned från min motionsrunda dagen till ära
förlagd uppe på Vitberget.
Japp, in kom jag på Hufvudsaken klockan prick min tid, helt svettig i mina träningskläder.
Tur min vän har överseende med det mesta. Åtminstone vad hon låter mig förstå…
Så nu sitter jag här med betydligt kortare hår än vanligt.
Mycket bra blev det.
Definitivit så att det fyllde mitt behov av snabb förändring!

Med det önskar jag oss alla en finfin fredag!

Gissa om jag längtat efter min mysgurka!