Okej, följande inlägg tillhör kategorin ”livsviktigt förfarande”.
I min bok gällande toalett-måsten, som troligtvis har något diagnos-aktigt över sig, misstänker jag.
Jag kan för mitt liv inte förstå folk som inte ser på saken med samma ögon som jag. What the hell is wrong with you?! ( 😉 )
Rena tuber pratar jag givetvis om, mina damer och herrar.
Kladdfria tuber och burkar i badrummet närmare bestämt.
De gånger (vilka är väldigt få) jag själv slarvat med det får jag liksom äckelrysningar i hela kroppen.
En härva av fasttorkat och ännu inte helt fasttorkat…det blir inte mycket mer läskigt än så, mina vänner.
Och här ser vi precis hur rätt jag har! ( 😉 )
Kanske bör jag tillägga att jag inte har några som helt problem med sådant när jag är borta. Ni vet gånger man sover borta och lånar husets tandkräm.
Jag förvånas givetvis om de boende på adressen inte delar min syn på hur tuber och burkar ska se ut, men jag blir inte så till mig att jag börjar rengöra deras grejer. Or do I?
Nej då.
Oroa er icket.
Får jag låna er tandkräm, och på så vis räddas från ödet att behöva gå med fruktansvärd andedräkt, är jag inte den som är den.
Jag menar, det hade ju varit otacksamt, för att inte tala om oförskämt att då påpeka att det finns vissa brister i ert sätt att ha tuber i ert toalettskåp. Skulle ni inte säga? ( 😉 )
Nej hörrni, nog om detta, låt oss alla ha en finfin lördag!
Min har, so far, bestått av finfin hjälp med att få på vinterdäck.
Patrik är en pärla på många sätt, även vår och höst då han gör så att jag slipper byta däck själv.
Nu är det duschen som gäller för att sedan ta mitt pick och pack och dra iväg till Casa Hawk.