Gammalt är surströmmingsmiddag, nytt är sällskapet.

I afton händer något som aldrig hänt tidigare.
Jag ska på surströmmingsmiddag.
Det har hänt många gånger tidigare, men det är avsändaren på inbjudan som
inte inträffat tidigare.

Mamma, pappa och jag ska till min bror, på pappas sida, och äta god fisk.
Benny och hans Monica har bjudit även mig.

Jag blev jätteglad över det.
För det har inte hänt tidigare.
Eller, jo det kan ha hänt, men i mitt tidigare liv har jag ratat sådant.
Om jag inte fått J med mig, eller att han varit upptagen redan.

Men nu, haha, nu kom förfrågan precis rätt.
Jag ska dit äta och umgås.
Det känns väldigt kul faktiskt.

Så pass kul att jag avbokade Lindas och Uffes årliga sommarfest,
där det brukar vara mycket folk och högt i tak.
Som alltså också går av stapeln ikväll.

Det hade varit väldigt kul att fara på den, utan tvekan, men nu är det min halvbror
jag fått en inbjudan till, och det vill jag verkligen inte missa.
Jag är nämligen riktigt förtjust i honom och Monica.

Samt att det känns viktigt att bonda med min familj.
Jag har, som jag nämnt tidigare, fyra halvbröder.
Det är min pappa som fått för sig att uppgiften att befolka världen låg på hans axlar.

Jag umgås inte med någon av dem.
Jag känner samtliga, vi säger hej, kan stå och prata lite, träffas hemma hos mamma
och pappa ibland när det ska firas något.
Men på det hela taget så ser jag oss inte som halvsyskon.
Åldersskillnaderna är så stora att de var vuxna redan innan jag var snorunge.

De är mer som släkt.

Förutom just Benny.
Han kom in sent i mitt liv, av lite olika anledningar.
Mitt första minne av honom är när jag är i 18-19 årsåldern.

Han och jag har vissa likheter.
Har jag förstått.
Det gör att jag gillar honom på ett speciellt sätt.

Och i afton, då ska jag hälsa på dem ihop med mamma och pappa.
Jag har faktiskt längtat hela veckan, om jag ska vara riktigt pinsamt ärlig.