Jag promenerar mer när läget är svart.
Ibland i det oändliga, känns det som.
Det lindrar. Det lugnar. Det lenar.
Det tär på kroppen.
Den töms på energi.
Jag verkar vilja det.
Att den trötta kroppen ska få den uppvarvade hjärnan lugn.
Så den slutar leka sina lekar med mig.