Gott nytt år!

Idag är en bra dag.
Det är förvisso en vanlig torsdag i mitt liv.
Den är dock lite svalare.
Hösten är på gång.
Jag har inte känt lukten av den än, men tydliga spår som vackra gula löv
som trillat av sina träd ligger på marken.

Jag absolut älskar hösten.
Jag har alltid gjort det.
Det är min favoritårstid.

Det känns som om livet börjar på nytt på hösten.
Träden och buskar fäller sina löv.
Marken fryser till is.
Och snön kommer.

Det blir kallt och klart.
Det blir nytt.

När jag beskriver det låter det i och för sig som avslutande och död.
Lustigt att det för mig betyder pånyttfödelse och liv.

Vackra, soliga, kalla och klara dagar.
Det är himmelriket. Med mina ögon sett.

Vilken dag som helst kommer den där lukten jag väntar på.
Den som sätter igång något i min kropp.
Den som för in mitt sinne i en mysbubbla.
I en förväntansbubbla.

Hösten är alltså en start på det nya året för mig.
Det riktiga nyåret, alltså det nya kalenderåret, är inte mitt
nya år, utan det är hösten.
Så har det alltid varit.

Det är egentligen på hösten jag vill ha den där festen.
Den där jag skålar in det nya året.
Alldeles i början på september.
Det är då jag ska skåla, det är då jag ska fundera över vad jag vill
förändra och förbättra med mitt nya år.

I år blir hösten lite annorlunda.
Jag saknar Missenträsk mycket just nu.
Där var hösten oerhört vacker.
Det lider mot älgjakt.
Jag jagar inte själv, jag har aldrig kunnat eller velat döda djur.
Såvida det inte är djur i kalibern, flugor, myggor, knott, bräms, getingar och liknande.
Eller spindlar.

Just älgjakten har jag tyckt mycket om med Missen.
Folk överallt. Väldigt mycket glatt humör och gemenskap.
Fordon som dundrade in på gården i tid och otid.
Hoven droven liksom.
Kaffedrickande främmande och allmänt underbar stämning.
Tidiga mornar och tidiga kvällar.

Jag drogs alltid med i jägarnas stämning.
Den var absolut underbar.
Det livet passade mig i mångt och mycket väldigt bra.
Har inte känt någon saknad alls under hela sommaren.
Så det känns lite skumt att bli sentimental nu, men well,
det är min favoritårstid och jag gillade jakttiden, så det är inte
konstigare än så, tänker jag.

Hösten i stan och stugan får mig, utan tvekan, på lika bra humör, som
höst spenderad någon annan stans.
Jag riktigt toknjuter av mörkret på kvällarna.
Jag har längtat precis hela sommaren, och nu är den här.
Åtminstone när som helst.

Jag kommer strax att pierca mig i läppen.
Jag väntar bara de sista dagarna för att vara helt försäkrad om att
röten faktiskt är helt över.
Någon gång nästa vecka hoppas jag kunna utöka min samling kroppssmycken.
Bara tanken på det får mig på absolut strålande humör.
Det blir en kick-off i sig.

En annan orsak till mitt mycket muntra humör idag är ett samtal jag hade
med mamma igår.
Vi låg på var sin del av deras dubbelsäng och bara pratade.
Pratade och pratade.
Jag började, för jag hade en del saker jag ville prata om.
Som jag var tvungen att prata om.

Det handlade om att sitta fast, att vilja ha en förändring samtidigt som jag
inte vill ha en förändring.
Det handlade om känslan av att vara värdelös. Om att inte leva mitt liv
som den vuxna person jag har varit i många, många år nu.
Om en skam som finns och som späs på månad efter månad.
Det var nattsvart.

För att bli vackert och ljust.
För mamma lyssnade, svarade och förstod.
Det mesta, kanske inte riktigt allt, men det hade å andra sidan varit
väldigt förvånande.

Jag fick chansen att prata om sådant som oroar mig.
Och på lösningar till det.

Vi förstod varandra.
Vi pratade om lösningar. Som fungerar.
Vi pratade om kärlek.
Och dryga timmen senare kände jag mig inte nattsvart.
Jag kände mig försiktigt gul, rosa och ljusgrön.

Ju mer tiden gick igår blev de vackra färgerna starkare och klarare.
Jag började le inombords.
Jag kände en lättnad jag inte känt på länge.
Jag hade fått prata om sådant som verkligen oroar och bekymrar mig,
med någon som lyssnade och tog in.
Som responsade. Och som var respektfull.

Jag vaknade upp till en dag och en värld som andas hopp och framtid.
Där det bara finns lösningar.
Inte undra på att den här dagen är den bästa på mycket länge.

Hösten är sannerligen här och jag känner mig lätt som en fjäder,
nyfiken och intresserad av världen utanför.

Gott nytt år på oss alla.