Hmmmm, jag känner att det saknas
Jag skriver och minns episoder och händelser från J:s och mitt gemensamma liv.
Men med en saknad av något.
Ett utelämnande av något.
Kom just på vad som saknas.
Min återkoppling.
Till den aktuella händelsen.
Sättet jag påverkas på.
Vad det gör med mig.
Hur jag känner det.
Hur jag reagerar.
Hur jag gömmer.
Återkoppling. Det kommer jag att börja med från och med nu.
Det är ju nämligen hela syftet med att berätta om dessa händelser.
Att skapa en förståelse.
För mig själv.
För vem jag blivit. Och varför.
För att komma ihåg.
För att inte upprepa.
För att växa.
För att skapa ett jag som jag kan leva med.
För att skapa ett jag som jag kan känna mig stolt över.
För att skapa ett jag som jag kan tycka om.
Herregud, det här är så nytt att jag uppenbarligen inte tänkt igenom det hela ordentligt.
Så, händelser först, återkoppling efter.
Japp, nu känner jag att det här blir mycket rätt.
Nu saknas inget.
Tills jag kommer på nästa sak jag missat, vill säga.