Hände verkligen lördagskvällen?

Jag blev blyg.
Och fick ett enormt behov av att gå iväg en sväng och liksom gömma mig.
Vilket jag gjorde. Endast för en kort minut.
Bara för att lugna nerverna och för att samla mig.

Folk hade just börjat ramla in.
För att fira min kommande 40-årsdag.
Och det fick mig att bli blyg som satan.
Nervositeten slog till. Rakt genom vinet.
Och jag var tvungen att gömma mig, som snabbast.
Trots att jag alltså hunnit dricka vin i solen ihop med Linda och Uffe innan
de anda gästerna började ramla in.

Det är väldigt magstarkt att ta in att de här underbara människorna
kom för att fira min födelsedag.
Ni vet självkänslan, den som är lite flimrig, som fortfarande trasslar till
det, min tanke och känsla om mig själv som en pissmyra.
Precis den.
Därav att en minuts lugn och ro blev en bra grej.
Jag skärpte till mig och gick tillbaka för att möta gästerna.

En mix av mycket nära vänner, av kompisar från förr, av folk jag liksom bara
gillar att hänga med återfanns i stugan i går kväll.

Jag har tittat på kort nu i eftermiddag. Linda hade tagit ett helt gäng kort och
vi kollade igenom dem sittandes på gräsmattan i eftermiddags.
Helt plötsligt såg jag återigen alla vackra människor som skrattade, som hade kul.
På samma sätt som jag skrattade och hade kul.

Intrycken från gårkvällen är fortfarande så överväldigande att jag liksom
mer undrar om igår faktiskt hände.
Hände igår verkligen?

Jag kommer att lägga ut kvällen i bilder så småningom.
Det ska bli ett sant nöje att visa er.
Lindas bilder är väldigt fina.

Jag hade galet kul.
Vi åt gott, vi lekte och vi festade.
Och jag gick och lade mig sist av alla.
Kvällen var vacker.
Vädret var toppen. Och människorna var de bästa tänkbara.

Jag fick mängder av fina blommor.
Igår insåg jag hur vackra blommor faktiskt är.
Bukett efter bukett sattes i vaser.
Och jag skrattade, tackade och kände mig väldigt lycklig.
Jag har njutit av alla dessa blommor idag.
De återfinns i stort sätt överallt i stugan.

På tal om blommor. Och om presenter.
Sådant som kan inträffa under ett födelsedagsfirande.
Jag hanterar det inte. Alls.
Inte blommor, inte presenter, och absolut inte komplimanger.
Jag ska skriva om det vid tillfälle.
Det krävs ett eget inlägg för det att förklara.

Igår kom det att handla om att få. Födelsedagsfirande har ju en tendens
att handla om precis det.
Igår fick jag blommor, presenter och komplimanger.
Och det var nog helvetes tur att vinet gjorde sitt jobb.
Annars hade jag inte hanterat det.
I berusat tillstånd gick det bättre.
Vinet dolde effektivt hur förlägen jag kände mig, att jag bitvis kände
mig rejält generad.
Vinet och stämningen gjorde att jag skrattade och tackade.
Och inte visade att jag egentligen undrade vad fan som var fel på folket.
Som liksom gav mig allt ovan nämnda.
Bara att de kom för att fira mig var magstarkt nog.
Lägg då till vackra blommor, fina presenter och underbara ord sagda om mig.
Exakt. Katastrofläge. Om inte vin funnits i mitt glas alltså.

Jag blev våldsamt sentimental när jag tittade på mina fina presenter och blommor
i morse.
Jag fick en klump i halsen som jag fick kämpa hårt för att svälja.
Jag överväldigades liksom totalt när jag möttes av allas underbarhet.
Jag tittade på korten, jag tittade på presenterna, jag tittade på blommorna.

Jag måste ha gjort något så rätt i mitt liv som får ha dessa människor i mitt liv.
På en mängd olika sätt förgyller de mitt liv.
Vissa med flera års intervaller, vissa några gånger per år, och vissa väldigt ofta.
Och jag kan liksom inte tänka på det utan att gråten sliter tag i mig.

Igår kom dock inga tårar.
Tvärtom, jag skrattade hela kvällen.
Jag kände mig väldigt lycklig igår. Och jag känner mig väldigt lycklig idag.

Jag steg upp vid 8-tiden i morse. Kände mig riktigt fräsch.
Vickan var redan uppe. Hon hade städat bort väldigt mycket från kvällen.
Hon och jag spenderade 2 timmar ihop där vi plockade bort, och vid 10-tiden
syntes inga spår efter festen längre.
Min syster är galet effektiv insåg jag.

Anette och Kristian vaknade till liv och ihop med dem, Vicken och Mark slappade jag
mig igenom en härlig frukost. Återupplevandes gårkvällen.
En perfekt förmiddag vill jag tycka.

Resten av dagen har gått mycket lugnt till.
Hängde med kompisar som kom förbi.
Slappandes i solen. Badandes.
Njöt av livet helt enkelt.
Jag badade actually igen. Nu går det utför hörrni.

Linda visade alla fina bilder hon tagit under gårkvällen.
Den hände alltså?

Jag har vill verkligen tacka för den hjälp jag fick för att göra kvällen möjlig.

Mamma.
Du är helt fenomenal på att organisera.
Noggrann.
Med en överblick som jag aldrig kommer att förstå hur du fixar.
Samt att du utför.
Och löser varenda problem som dyker upp hur enkelt som helst.
Samtidigt som du pratade med gästerna, som du kände många av.
Utan dig ingen fest. Tack!

Vickan.
När blev du så bra på sånt här?
Du högg in på förberedelserna rakt av.
Och jobbade hela dagen med samma glada energi.
Ihop med Mark, som på samma sätt som du tog festen till sig.
Jag är väldigt glad över hans del för det lyckade med kvällen.
Han hälsade folk välkomna på bästa tänkbara sätt.
Och ja, efter ett par glas vin pratar vi alla både gärna och bra engelska.
Han var toppen, jag kunde inte ha önskat mig bättre hjälp av honom.
Och du Vickan, du skapar trivsel.
Du ÄR trivsel.
På ett så självklart sätt.
Jag tittade på dig under kvällen och insåg att du förundrar mig.
Du är så varm och så vänlig. För att inte tala om att du är riktigt jävla kul.
Jag tänkte att den där tjejen är min syster. Min syster.
Till det hade du några riktigt grymma idéer.
Sådana som jag aldrig själv skulle ha kommit att tänka på.
Just för att skapa trivsel.
Detaljer som var klockrena.
Du bjöd på dig själv på det där sättet som du gör bäst.
Och jag vet att du fixat Kirchsteiger och Rammstein om så hade behövts. 🙂
Tack!

Linda.
Tack för att ni kom redan på eftermiddagen.
Att dricka vin ihop med dig och Uffe var den bästa tänkbara inledning på
denna kväll.
Och min vän, du är den mest sociala människa jag känner.
Ditt sätt att hälsa på gästerna… jag tittade på dig och insåg att du
är helt fenomenal på att få folk att känna sig välkomna.
Hur bär du dig åt? Berätta för mig, för jag vill vara precis som du!
Och fotoboken du gjort till mig.
… jag är stum.
Jag har bläddrat i den flera gånger under dagen.
Och kommer att göra så många, många gånger till.
Jag kommer aldrig att kunna förklara hur mycket den betyder för mig.
Och framförallt att vad det betyder att du gjorde den till mig.
Jag skrattar och är sentimental om vartannat.
Jag är helt förstummad.
Du är fantastisk.
Och tipsrundan. Hahahaha, du är ju klockren.
Jag skrattade. Helt suveränt!
Vilken rolig överraskning alltså!
Och boken där folk kunde skriva en hälsning. Du tänker ju på allt!
Jag kommer aldrig att kunna tacka dig för vad du gjorde för festen.
Och vad du gjorde för mig.
Tack!

Jag är löjligt glad över gårkvällen.
Det bästa firande jag kunnat tänka mig.

Tack underbara, härliga ni som kom!
Festen gjordes av varenda en av er! Bara så ni vet.

Låt mig visa er alla vackra blommor och de fina presenterna.

Buredivisionen skrämde skiten ur mig. Innan jag insåg.

Dansbandsvin? Ja, ja säj int om e!

Jag tycker att gulliga Matilda har fångat mig precis!

Hemmagjort örtsalt, gillas!

För den som ville säga något till mig.

För att VI är pärlor, Solstrålen!

Det är något underbart med lavalampor. Nu har jag äntligen en egen!

Jag dog. På bästa sätt. När jag insåg att många gått ihop för förverkliga min dröm.
Hela 5000 kronor. Jag är chockad. På. Allvar.

Kort med hälsningar att spara och njuta av.

Den här ska bli spännande att sätta smaklökarna i!

… jag tittar i den om och om igen. Skrattar. Minns. Och absolut älskar den!