Hårda dagar och varma känslor.

Den här veckan har bjudit mig på en oväntad händelse.
Och en oväntad upplösning.
Utan att lägga ut texten om det inträffade så inser jag, än en gång, hur
värdefullt samtal är.
Jag är konflikträdd så det skriker om det.
Utan tvekan den minst modiga mus ni någonsin träffat.
Ändå tog jag ett samtal, som jag behövde ta.
För att få klarhet var jag tvungen att gå in och ta en del både personliga
och privata frågor, som jag inte velat fråga tidigare, som jag inte har med att göra.

Det visade sig vara helt rätt sak att göra.
Nu vet jag vart jag har denna person, som jag alltså hade i mitt liv trots att
det fanns en del frågetecken.
Det gillar jag.
Jag var lika öppen själv.
Ni vet tydlighet, gränssättning och annat smått och gott ägnade jag mig åt.

Så några dagar har jag inte varit på humör, kan jag säga.
Funderat en del.
Och kommit fram till en del helt avgörande saker, samt alltså tagit ett
samtal som visade sig vara värdefullt.

Om framtiden vet jag inget, jag är kanske fortfarande den minst modiga mus ever,
men nu vet jag att jag trots det gör det jag behöver göra. I vissa fall.

Innan det samtalet har jag känt mig låg.
Hela situationen har gjort mig låg.
Och fått mig att tappa intresset för det mesta.

Så idag, då såg jag det, det där blogginlägget en alldeles speciell vän skrivit om
henne och mig.
Jag är en känslosam människa numera, så några meningar in och tårarna kom.
Det är något oerhört kraftfullt i att läsa något vackert, särskilt om det är skrivet om
en själv, och om henne och mig framför allt.

Klart som fan att tårarna kom och att jag dog en smula (på bästa sätt) av
hennes vackra ord.

Jag kommer att skriva ett inlägg om min vän.
Jag skrev här redan förra fredagen att jag skulle träffa henne, och att hon är så speciell för
mig att jag gärna vill skriva om henne här.
Vilket jag verkligen ska. För mitt hjärta sjunger liksom när jag träffar henne.
Däremot har min vecka varit kaos, så inlägget om henne och mig får vänta tills jag
kan ge det min fulla uppmärksamhet och fulla rättvisa.

I vilket fall, jag lägger ut hela hennes inlägg här.
Som en påminnelse till mig själv, som en egoboost till mig själv.
Att jag kan klicka med andra, att andra ihop med mig kan må underbart gott.
Att vi ihop skapar något speciellt.
Så ja, givetvis vill jag att alla ska läsa det.

Att vi har en speciell relation det är det ingen tvekan om.
Och det som gör det hela ännu lite mer annorlunda är vår åldersskillnad.
Hon är nämligen dotter till ett kompispar jag har.
Hon går alltså i 1:an på gymnasiet.

Som en god vän till mig spontant frågade; vad pratar man om med en 16-åring?
Det visste inte jag heller då jag fick frågan.
Däremot visste jag att hon och jag hade en hel världsrymd att prata om, vilket
några timmar senare skulle visa sig vara alldeles riktigt.

Ni hittar hennes blogg här:
www.oneamongallstars.blogg.se

Och inlägget som fick mitt hjärta att bli alldeles för stort för min bröstkorg ser ur såhär:

EN EXPLOSION AV ENERGI OCH KÄNSLOR! 🙂
Publicerat 2013-11-08 19:36:54 i Tankar

Känns så otroligt awesome^^
Saken är ju inte bara det.
Det känns som hon känner mig som ingen annan gör även fast mina föräldrar, familj och
pojkvän finns där, självklart känner dom mig från knopp till tå.
Hon förstår mig, hon förstår mina tankar och jag tror jag förstår henne också<3 Hon finns alltid då jag behöver en kick, energi kick! Hon peppar mig så otroligt mycket och finns där hela tiden även fast vi inte träffas så mycket ^^ Vi har skrivit en massa massa meddelanden, ibland har det tagit ett tag mellan alla gånger men vi skickar lite då och då, läser varandras bloggar ganska mycket också antar jag ^^ Detta är en riktigt viktig relation för mig, det känns verkligen. Detta känns som en vän för livet<3 Något som känns lite synd är att jag inte fått lära känna henne från ungdom, hur ballt hade inte det varit?! :D Jag måste bara berätta lite kort om en känsla jag brukar få när jag är arg men får inte ut ilskan eller då jag har så himla mycket blandade känslor inom mig som vill ut. Jag skakar inombords, det är som man startar en motor men kan inte köra iväg, det tar stop. När jag är arg är det jobbigast men när jag har blandade känslor är det lugnare. Det är både en bra och en dålig känsla antar jag xD Och darrandet går som efter min strupe och ner i magsäcken, det är hur mysko som helst. När jag är över uppspelt kan det hända också och det fick jag idag då jag snackade med Cecilia ^^ Och det var ju inte en känsla man kände! Det var så mycket som vi prata om, saker som betyder något och inte bara vädret utanför. Det var helt klart det bästa samtalet jag har haft på länge och ingen fattar hur himla taggad jag är efter att få träffa henne igen^^ Vi pratar verkligen om allt med varandra och det känns så bra! Det är som jag bearbetar allt som har hänt då jag snackar med henne och jag får verkligen prata av mig. När jag snackar med henne förstår jag alltid vem jag är och vad jag gör och varför. Det är som hon peppar mig och försöker hjälpa mig till mina drömmar i livet. Det är så svårt att förklara! Men jag fattar verkligen vem jag är då jag snackar henne. Det känns som vi sätter oss ner och beundrar varandra för vem vi är och vad som hänt^^ Ja, det är så himla svårt att förklara^^ Det är verkligen något speciellt:) Det känns verkligen som vi alltid har känt varandra och som vi alltid varit bra vänner :) Jag har inte skrivit ett sådant här inlägg på länge, kanske för jag inte varit så himla inspirerad men nu känns det magiskt! Har världens underbaraste kick med energier och känslor som måste ut och skrivas om ^^ Jag hoppas jag kommer skriva mer snart :) Har haft en perfekt fredag nu, först underbara Cecilia och nu min pojkvän^^ Vi har ätit god mat och ska se film, äta mums glass och kramas :))) Ja, helt perfekt! <3 Förresten!!! (Cecilias blogg^^) http://www.svartnonsens.se/ Fan, vilken underbar fredag!!!!//Malin<3