Here I go again.

Hmmmm, tog min tablett för hjälp med sömn alldeles försent.
Det innebär att jag blir uppe ett tag till.
Inte okej, men tja, då mitt guldfiskminne drabbar mig i samband med tidpunkten
för intaget av denna tablett, då är det bara att acceptera sen kväll.

Jag går aldrig och lägger mig förrän jag är redo att somna inom fem minuter.
Jag är nämligen inte speciellt förtjust i att ligga och vrida mig.
Läsa gör jag förvisso gärna, men inte i sängen, av någon märklig anledning.

Nåväl, inom en timme eller två borde tabletten ha kickat in och fått
herr Blund att dyka upp.

Jag vill väldigt gärna vara utvilad måndag morgon.
Måndagar innebär Kliniken för mig. Med Affektgruppen.
Vi avhandlar affekten skam, för närvarande.
Så i morgon blir det både intensivt och krävande, då är det nästan a och o att
komma dit utvilad.
Jag orkar inte med annars.

Jag ska ha mens snart, vilket leder till att jag kanske inte är mitt mest
smickrande och trevliga jag.
Jag blir ofta stressad just innan mens.
Vilket jag märker eftersom jag får stort behov av att röja här hemma.
Kan vara allt från vanlig dammtorkning, till utrensande av garderobernas innehåll till
att röja i lådor.

Utrensning mildrar stressen.
Vilket är perfekt.
Den alltså lindrar samtidigt som den gör att mitt hem inte får en chans att
gro igen till oigenkännlighet.

I morgon kväll är det garderoberna tur att tittas igenom och röjas ut.
Struktureras upp.
De kläder jag inte använder ger jag antingen bort eller lägger ut på något köp/sälj/skänkes-
sida på Facebook.

Återvinningsstationen kommer att få sig ett besök också.
Ett mycket välbehövligt sådant.
Bor man, som jag, på 27 kvadrat finns det inte alltför mycket plats över för återvinning.
Därför går jag med jämna mellanrum iväg med glas, plast, metall, papp och kartong.
Jag mår alltid väldigt gott när jag varit förbi med mina återvinningsbara saker.
Som om jag gör en skillnad för naturen, vilket känns absolut toppen.

Tillbaka till stressgrejen.
Jag börjar alltså organisera och röja upp.
Däremot slutar jag att höra av mig till folk. Märkligt.
Jag har ett antal mejl och sms som ligger obesvarade. De är lästa, och vill ha svar,
men jag svarar inte.
Vilket jag har gett mig fan på att göra i morgon.
Folk som söker mig ska inte behöva vänta bara för att jag är stressad och ur funktion
för en mens som är på g.
Hehe, nej riktigt sådan hybris har jag inte. Än.
Allvarligt, det är bara så irriterande att jag lägger kontakt med folk åt sidan.
För det leder till att jag drabbas av uppgivenhet när jag inser att jag inte hört
av mig som jag lovat.
Jag blir alltså hyfsat less på mig själv.
En del av mig vill hålla mig borta från folk just före mens.
Då svarar jag inte på samtal, sms eller mejl.

En annan del av mig är fortfarande väldigt social. Med ett fåtal personer.
Håhåjaja, i morgon är det dags att styra upp det jag försummat.
Eller så tröstar jag mig bara med den tanken så jag kan sova ännu en natt
utan att känna mig som en fuck-up.

I morgon är en ny dag.
Nya tag.
Jajamän! Eller hur!

God natt till er som läser detta inlägg nu vid midnatt.
Och god morgon till er som läser detta först vid frukostbordet på måndagsmorgonen.