God natt hörrni!
Sen lördag kväll är vad som är pågående.
Jag har just spenderat kvällen med familjen Skogly. Min familj.
Champange, goda tilltugg och ubergod middag, samt ”Pretty little liars”.
Ihop med gott vin. (Utblandat med Sprite givetvis!)
Jojomänsan, mys deluxe har vi haft på Casa Hawk.
Precis som jag vill spendera en härlig helgvkäll!
Det är dock inte det jag ska ägna detta inlägg åt.
Nej då, mjukt inbäddad i frun på Casa del Smaskelismaskens värme
kommer resten av inlägget att handla om helt andra saker.
Nämligen hemskheter.
Horribla sådana.
Våldsamt inspirerad av tjejen från de sydvästra delarna av vårt avlånga land,
på gränsen till att bli ett annat prefix stavat 0047.
(Eller vänta, hon är ju för tusan 0047, när jag tänker efter).
Hon får mig att skratta, samtidigt som hon får mig att känna det allvarsamma
som finns därunder. Jag tänker ofta på henne… den hon är.
Jag minns samtalet vi hade en natt i somras …
Jag gillar henne. På många sätt.
Elin, du fick mig att skratta igenkännande i ditt absolut underbara inlägg och du fick mig givetvis att gå igång totalt på saker som jag själv inte ens är
i närheten av att fixa på äckelfronten.
Med det sagt, låt mig presentera en del av min vardagsfruktansvärdhet.
Embrace yourselves!
Jag ska berätta om något som de flesta av oss möter i princip dagligen.
Som andra kanske är helt okej med, men inte jag.
Inte på något sätt. Alls!
Låt mig presentera; MJÖLKFÖRPACKNINGSFLÄRPEN.
Ahhhhhrrrrggggghhhhh!
Jag fixar den inte!
Visst ser ni hur äcklig den är?! Absolut fruktansvärd!
Den där lilla flärpen. Som gör mig absolut galen.
Som under inga omständigheter får ligga framme.
Nej oh nej, den ska kastas bort. Nyss är inte snabbt nog, hörrni!
Så att den på inget sätt kan ligga och förgifta tillvaron med sin fruktansvärdhet.
Jag kan inte äta när en sådan här ligger på bordet.
Eller inom mitt synfält överhuvudtaget.
Eller jo, det kan jag, men då måste något läggas för, så att jag inte kan se den.
Hemma går det fint. Då sköter jag bortkastandet själv och därmed direkt.
Är jag däremot bortbjuden, ja då måste jag lite omärkligt flytta något på bordet
så att jag inte kan se den lilla hemskheten.
Uuuuurrrrkkkk!
Något så hemskt fruktansvärt!
Avskyvärt.
Vansinnigt äckligt!
… och nej, jag skämtar inte med er! På något sätt!
För mig får den väldigt gärna ersättas av någon annan typ av lösning.
Men until then …
Låt mig bara kasta bort den, så är vi överens och vänner.
Alright?
Hahaha!! DU är underbar skall du veta! Och jag tänker ofta på dig med.
Du har berört mig. Och du har skapat en alldeles egen liten plats i mitt hjärta!
En plats som är bara Ciccis. En mörk, men ack, så varm och fin plats.
Jag är så glad att jag ramlade in här .. eller om det var du hos mig? Jag minns inte.
men tacksam är jag. För alla dina ord, och för allt du delar.
Du är lite av min idol. Du är så vansinnigt stark. Och modig!
Men vaad, är det som är så hemskt med flärpen? Haha!! Du är så vansinnigt söt att jag dör lite!
Och tyvärr kan jag inte förstå det … även fast jag respekterar det .. och lovar dyrt och heligt att slänga ALLA fl’rpar innan du hinner se dom…..(och nu dog mitt tangentbord.. har inga smileys..eller tecken …BAJS!!!
Och jag är dem mest tacksamma någonsin om du slänger mjölkförpackningsflärpen!
Jag kommer, i din närhet, att accepterat och därefter följa din problematik med klet. Jag har läst på och jag jobbar på att förstå. 🙂
Du är alldeles fenomenalt underbar. Bara så du vet, tjejen! Tack för att du finns där ute!
Vad fasen är syftet med att spara på skräpet längre än nödvändigt? Jag blir också galen på sånt, men kanske är det mest min något pedantiska ådra som pulserar häftigt här… 🙂 Kram på dig!
Exakt min åsikt!
Äckel och skräp hör hemma i soporna. Direkt. Utan att passera gå. 🙂
Kram.
Jo flärpar på bord är otroligt störande, irriterande… varför inte bara kasta åt …. på en gång!
Med en gång definitivt! 🙂
En del drar inte ens bort den från paketet, utan låter den sitta kvar och en massa äckel fastnar i den…… URK
Urk och dubbelurk!
Pingback: Mot svarta tavlan, i handfatet, på golvet. Listan kan göras lång. | Svart nonsens och prunkande rappakalja