Höjdare till eftermiddag, och höjdare till att styra upp.

What a day!

Hektisk (ledig) förmiddag och underbart trivsam eftermiddag.
Med en annorlunda avslutning.

Träffade vännen Camilla och hade en eftermiddag i min smak.
Som vanligt hade vi väldigt mycket att prata om.
Vilket gjorde den precis lika rolig, underhållande, intressant, inspirerande och reflekterande
som alltid.
Jag är lyckligt lottad som har henne i mitt liv.

Ännu mer lyckligt lottad över den saken skulle resan från Stigs mot Norrböle visa sig bli.
Vi, i min silverkula till underbar Golf, blev nämligen påkörda.
Och nej, inga personskador överhuvudtaget!
Låt oss säga att krocken skedde i snigelfart, och var av sådan art att den inte resulterade
i några skador varken på oss eller på tjejen i den andra bilen.
I en absolut glashal korsning i stan lyckades inte tjejen stanna för högerregeln, och
bil mot bil var ett faktum.
Men det skärrade mig likafullt.
Inte på det sätt att jag blev hispig, utan på det sättet att jag liksom tappade förmågan att
veta hur jag skulle agera då det gällde att ordna med de praktiska detaljerna.
Och här kom Camilla in perfekt.
Hon tog bilder, ordnade så att tjejen och jag bytte personnummer och telefonnummer.
Ja, hon styrde helt enkelt upp precis hela situationen.
Medans jag liksom bara stod och tittade på.
Herregud så vansinnigt tacksamt, måste jag säga.
Både för tjejen i den andra bilen och för mig.
Jag var inte riktigt mig själv, trots att krocken var mycket liten.

Golfen blir dock ståendes.
Den kunde köras hem, men får inte köras något mer innan den är lagad.
Kofångare, lykta och skärm behöver kärlek och omtanke.
Och tja, jag konstatera att det är fredag ikväll, och vi är mitt i en jul och nyårsperiod.
Jag räknar med att min silvergrå älskling blir borta ett tag.

Men låt mig säga att om jag måste krocka något mer i mitt liv, så hoppas jag att
Camilla sitter bredvid.
Ehrm, ja alltså, den meningen är fel på så många sätt, men ja, ni fattar grejen.

Tack snälla du Camilla, för ditt lugna och självklara sätt att kliva in och styra upp.
När jag själv bara presterade att stå bredvid och titta på.

Nu handlar resten av kvällen om att mysa i lugnet.
I morgon bär det av till stugan.
Som jag längtat!

Det här inlägget postades i Svart nonsens och prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Höjdare till eftermiddag, och höjdare till att styra upp.

  1. Pingback: Skogsterapi, ett måste för en Coopbesökande och samåkande Cicci. | Svart nonsens och prunkande rappakalja

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *