Holy shit. Kod brun gäller för detta inlägg.

Min mage.
Ett kapitel för sig.
Utan tvekan. 🙂

Idag hände det äntligen. Det jag gått och väntat på i flera, flera dagar.
Den bestämde sig äntligen för att vilja dumpa sin last.
Finally!
Och när man, som jag, har en mage som inte alls har lust att dumpa sin dyrbara last
alltför ofta, max 2 gånger per vecka, då känns det som att skita ut en stekpanna.
Det törs jag garantera, utan att ha provat ovanstående.
Den känslan är inte att leka med, men himmelriket när det är klart.

Helt plötsligt känns kroppen rätt jäkla fenomenal igen.
Hehehe, vilket charmerande inlägg indeed. 🙂

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *