Hufvudstad, festival och umgänge närmar sig.

Nu börjar det närma sig.
Festivaldags hörrni.
Yes, metalfestivalen STHLM Fields ser dagens ljus för första gången i år.
En endagarsfestival på Gärdet i Stockholm.
Metallica är giganterna.
Ihop med Slayer och Danzig.
Mastodon, Gojira, Cult of Luna och Spiders är med också.

Men det band som jag är mest sugen på är Ghost.
Svenska Ghost som mer liknar ett rockband från 70-talet än metal.
Som jag är helt såld på.
Absolut fenomenal rock.
Som jag, innan jag ok:ade dem helhjärtat, hade vissa funderingar kring. De tankarna hittar ni här.

Jag hade föredragit att se dem inomhus.
Vissa band gör sig bättre inomhus.
För det visuella inte minst.
Och jag tänker mig att Ghost är ett sådant band.
Men nu blir det utomhus och jag toklängtar.

Metallica, Slayer, Mastodon, Cult of Luna har jag sett tidigare.
Och Metallica, ja de kommer utan tvekan att ge mig gåshud, något annat är uteslutet.
De är verkligen ruskigt bra.
Fansen har fått rösta fram 17 av de 18 låtarna på deras setlist.
Det borgar för att många av dem är pre svarta albumet.
Vilket passar mig utmärkt.

Fredagen nästa vecka är det alltså dags.
Oj så jävla dags det är.

Redan onsdag morgon packar Ersmarksängarnas finest Linda och jag våra väskor och reser till hufvudstaden.
Det ska bli ett sant nöje att spendera några dagar där. På en mängd sätt.

Jag menar, smaka på följande:
Vi kommer att hänga med Camilla onsdag afton. Dricka vin och prata och skratta massor.
Är det därtill vackert väder kommer det att ske på den ubermysiga uteplatsen i hennes  kuperade trädgård.
Vi sover hos henne den natten.
Torsdag har Camilla och jag en del planer angående Projekt B.
Hoppas jag. Ska mejla henne och kolla att vi är på för den planen fortfarande.
Spännande.
Torsdag eftermiddag gör förmodligen Linda och jag stan en sväng innan vi drar till Anette och Kristian.
Aftonen spenderar vi ihop med dem. Vin lär bli en ingrediens även här.
Haha, så kul vi ska ha!
Ni hör ju! Redan nu låter det här toppen va!

Sedan fredag, då är det festivaldags.
Anette, Kristian Linda och jag drar till Gärdet. Och blir kvar.
Tills publikens jubel klingat ut efter Metallicas avslutande låt.
Då tar vi oss tillbaka till Solstrålen och Kristian för att spendera ännu en natt där.

Visst har vi världens finaste kompisar i form av Camilla och Anette?
Som tar emot oss med öppna armar?!
Fantastiskt!
Jag besökte förövrigt Camilla och Anette för ganska precis 1 år sedan.
I det närmaste på dagen 1 år sedan.
Även då var det musik som hägrade. Men som tillät en avstickare till mina vänner.
Vi hade kul. Som fan.
Här hittar ni ord jag använde för att beskriva de mötena.
Med Camilla.
Med Anette. Och Kristian givetvis!

Lördagen har vi ingen brådska.
Vi flög ner och kommer att åka tåg hem.
Så tåget går på lördag afton, vilket gör att vi har hela lördagen på oss att göra stan.
Om vi vill.
Shock och Blue fox är givna för mig. Ska bli intressant att se vad Linda vill göra för affärer.

Tåget landar oss i Bastuträsk eller Jörn (jojo, er Cicci har järnkoll!) på söndagsmorgonen.
Perfekt, då hinner jag packa upp, landa och även ladda om inför en ny vecka.

Redan nu känner jag hur kul det ska bli.
Umgås med gamla vänner, äta och dricka gott, hänga på festival.
Finns mycket att längta till.
Onsdag nu, tack!

Ps, Katrinplommonpurén gör susen.
Än är slaget om min mage och tarms snålhet inte vunnit, men lugn bara lugn.
Jag äter en burk av denna utseendemässigt fula men faktiskt goda puré per dag.
Och kommer att fortsätta med det tills magen är som den ska.
Japp, mig jävlas man inte med. Ostraffat. Håhåjaja… Ds.

Uppdatering.
En rakbladsvass kaninlort senare gjorde en oerhört okaxig jag.
Beslutet om Microlax togs exakt då.
Ett alternativ som inte har något lockande över sig förutom slutresultatet.
Jag hoppas det verkar fort.

Ytterligare en uppdatering.
Uppdraget utfört.
Jag tror jag dog en smula samtidigt. Inte på ett bra sätt.
Nåväl.
Jag känner mig flera kilo lättare.
Värken i nedredelen av magtrakten är borta.
Så värt det.
Absolut.
Katrinplommonpuré är absolut det första jag ska äta i morgon bitti.
För säkerhets skull…

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 svar på Hufvudstad, festival och umgänge närmar sig.

  1. Erika Skogly skriver:

    Låter som UNDERBARA planer!

  2. Tove Olberg skriver:

    Metal klarar jag mig utan, men resan och gemenskapen delar jag! God tur! helgkram

    • Cecilia skriver:

      Ja jag vet ju att du tycker om att resa och se nya ställen.
      Vilket är kul.
      Ha en härlig helg.
      Kram på dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *