Då det gäller utmaningen Blogg100.
Inget annat givetvis, så enkelt blir man minsann inte av med mig.
Jag menar, vart ska jag annars ta ut mina mörka, förvirrade, glada, busiga, ledsna
och totalt ointressanta tankar kring livet om inte här?
Däremot behöver formen ändras.
För att jag ska gå igång på den.
För att orden ska roa mig behöver jag varken morot eller piska.
Som jag trodde var vad som saknades, när jag klev in i utmaningen.
Som jag deltagit i (och även fullföljt) vid två tillfällen tidigare, och tyckt
det var hur enkelt och roligt som helst.
Jag tänkte att om jag hakade på även denna gång så skulle lusten att skriva komma.
Jag skulle ha en anledning.
Självinsikt är uppenbarligen inte min starka sida.
För motivation då det gäller att blogga behöver jag inte.
Antingen har jag lust att skriva eller så inte.
Hur enkelt som helst.
Det är så jag tänker kring min blogg. I det här skedet åtminstone.
Jag insåg efter ett tag att det härliga med att skriva många gånger
uteblev helt eller delvis.
Att alltför många inlägg inte berörde mig på något sätt.
Jag tappade lusten att skriva om sådant som var jag.
Jag slutade vara personlig.
Jag skrev med samma distans som om jag hade skrivit om någon helt annan
än mig själv.
Jag presterade.
Vilket var galet frustrerande. Och på allvar fick mig att inse att
jag inte skulle fortsätta den här annars så roliga utmaningen.
I vilket fall, vilka förändringar kan vi då förvänta sig här inne?
Antalet inlägg. Tänker jag spontant.
Jag kommer inte att blogga varje dag.
Fast vem vet, kanske kommer passionen för orden tillbaka när
jag inte längre har ”varje-dag-tvånget” över mig.
Helt plötsligt åker ni på att träffa mig varenda dag likafullt.
Nej, allvarligt, jag kommer att skriva när jag har lust eller behov att berätta något.
Högt. Lågt. Vettigt. Förvirrat. Svart. Rosa.
Ni lär inte märka just någon skillnad tror jag.
Förutom att jag blir mer personlig och inte så idiotiskt
självcensurerande.
Med det sagt, det här är mitt sista inlägg i bloggutmaningen.
Inga fler inlägg kommer att taggas som #blogg100.
Jag tror vi befinner oss på dag 60-någonting.
Tack till Fredrik Wass för möjligheten att delta i Blogg100!
För er som hittat hit tack vare Blogg100-utmaningen kan, om ni vill, gå in
och följa Svart nonsens Facebooksida.
Så ser ni när nya inlägg finns postade, eftersom jag hädanefter inte kommer att
publicera dem i #blogg100-inläggen.
För alla som hänger här inne med mig är synnerligen välkomna att stanna!
Nu ni, nu är det dags för apokalyptiska tongångar.
Låt oss alla ha en finfin måndagskväll!