Idé och inspiration andas medeltida tortyrredskap.

Djävulens påfund, I tell you, djävulens påfund.
Inget annat kan det vara frågan om.

Jag pratar givetvis om strumpbyxor.
STRUMPBYXOR, gott folk.

Provade alldeles nyss kvällens outfit.
Det tog mig ungefär 5 sekunder att inse att det var dags att
tänka om, helt enkelt planera om, kvällens outfit.
Snyggt till klänning, tunika och liknande, absolut.
Men nej.
Nej, nej och åter nej. Det finns inte en chans i helvetet
att jag kämpar mig i ett par sådana.

Rent allvarligt, det här med strumpbyxor.
Vem kom på något så fruktansvärt.
Jag blir kvävd. Strypt.
Kroppen, från midjan och nedåt, blir ihopsnörpt.
Kan inte andas, väntar på att bli befriad.

Till det ska ni veta att mina strumpbyxor är ett par nummer för stora.
Jag törs inte ens tänka på hur ett par sådana i min egen storlek skulle kännas.
Gissningsvis skulle jag i frustration ge upp långt innan jag ens fått
dem till knäna.

Och när de då väl är på plats.
Då vill jag inte ta av mig dem, just för att de är så överdjävulskt svåra
att få på sig.
Vilket rimmar illa med en kvälls alla toabesök.
Som, åtminstone för mig, ökar markant de gånger jag dricker alkohol.

Min självbevarelsedrift kickade in för fullt.
Jag jämförde hur snyggt jag tyckte att det var med det praktiska.
Och tja, jag är nog en mycket praktisk person, för mina strumpbyxor
var ett minne blott på ungefär 1.5 sekund.

Till förmån för jeans.
Och en svart top.
På självaste midsommar, jeans och svart överdel.
Somrigt ala Cicci.

God midsommarmorgon på oss alla!