Att umgås med andras vänner.
Det kör igång hela registret med känslor, i alla fall hos mig.
Delar av kvällen har jag spenderat på fest, i just den konstellationen.
Med trevliga och glada människor.
Som inte är mina kompisar.
Stället var Kvistgatan, hos min vän Stina och hennes man Nicke.
Där det dök upp roligt folk som var såväl familj som vänner
till ovanstående.
Att hitta en bekväm plats är inte lätt, tycker jag.
Jag vet inte exakt var i svårigheten ligger.
Kanske att jag inte känner till de sociala koderna som är gällande just för dessa människor.
Tonen är för mig okänd och triggar mitt behov av att passa in.
Vilket leder till att jag blir tyst. Fårordig åtminstone.
Jag känner mig inte tillräckligt okej med mig själv, för att vara mig själv,
blandat med sedvanlig social kod.
Nej, jag avvaktar. Läser av, läser in.
Blir platt. Osynlig. Lite stressad.
Nu berodde det givetvis mycket på att jag var nykter.
Alkoholen hade utan tvekan hjälpt mig på traven annars.
Men just vädret under dagen gjorde mig mindre partysugen, så alkoholen och utgången
blev inte av för min del.
Däremot festen, den blev av, för den var jag sugen på.
Och hade faktiskt kul på.
Men tja… jag bävar lite för mitt fortsatta liv…
Jag lär säkert befinna mig på en hel del tillställningar där det inte är vänner
till mig som är i majoritet.
Det skrämmer mig.
Mitt osociala jag i kombination med min vilja att passa in förlamar mig.
Förr kunde jag gömma mig bakom Jörgen.
Det alternativet finns inte längre.
Hjälp, hur ska det här gå?
Har allmän ångest ikväll. Över just den här typen av funderingar.
Hur kommer jag att hitta människor som jag gillar?
Hur kommer jag att hitta människor som gillar mig?
Kommer jag någonsin att utveckla ett tillräckligt starkt/bra jag för att fixa
den här typen av situationer?
Liksom, ge hit en social krockkudde för fan, jag klarar inte det här!
Dags att sova strax.
För att vakna om någon timme, då mitt nattfrämmande dyker upp.
Lite tjejprat på nattkvisten är i och för sig lätt värt att vara smulans
gäspig för i morgon. 🙂
Men hallåååå!!!
Vi verkar vara ganska många som gillar dig tkr jag det verkar som iaf… 😉 Jag tror det räcker långt att bara vara sig själv, inte tänka på hur andra förväntar sig att man ska vara. Är man sig själv så tror jag det lyser igenom och att folk då har lättare att få grepp om vem man är , och det är ju egentligen en förutsättning för att kunna hitta vänner som gillar en för den man är…
Men det är ju alltid lite pejlande om man är bland okända personer, och jag känner igen att man blir lite fåordig osv, men det är ganska naturligt. Däremot tror jag att det är nog mest man själv som tycker att man är som ett ufo i gänget, de andra ser nog inte det på samma sätt. Man är nog FÖR medveten om sig själv ibland, helt i onödan.
Jag tror du fixar det fint i slutändan, faktiskt! 🙂
Jag tror du har helt rätt i att man är för medveten om sig själv, och sin oro, som då växer lavinartat.
Att man är inte det ufo man känner sig som.
Tack för dina ord. 🙂
Håller med Lotta.
Ibland beror det på sällskapet också , även om det är vänner/kollegor som man känner så tar vissa människor helt enkelt mer plats dvs. syns och hörs mer och då hinner man inte få en syl i vädret. Då blir man tyst betyder inte att man är osocial.
Där har du en poäng, helt klart.
Att vara tyst innebär inte per automatik att man är osocial.
Tål att tänkas på för mig!
Håller med tidigare talare! Liten lathund gällande sociala spelet:
1) du är med största sannolikhet inte den enda på festen som har liknande tankar om sig själv. Alla känner sig ibland förvirrade i nya sällskap, även jag. Det är helt normalt!
2) det är inget krav att hålla låda! (Faktum är att ofta ogillas sådant mer än det gillas)
3) gissar att du log och svarade på tilltal? Kanske ibland ställde någon fråga också? Gumman, det är allt som behövs för att nya människor ska gilla dig! Du är en älskvärd person i dig själv, oavsett vad du tror att du utstrålar.
4) ditt sociala liv är redan riktigt avundsvärt! Ta det lugnt bara och analysera inte din egen insats så hårt. Kan lova att ingen annan gör det.
5) du kommer att vänja dig och bli mingelproffs i din egen smak i sinom tid. Ta det lugnt bara 🙂
Stor kram från fröken Brasklapp <3
Tack för den lathunden gumman!
Nu fick du mig att skratta muntert, i sedvanlig ordning! 🙂
Du är ta mig tusan bäst, en solstråle helt enkelt.
Amen to that Anette! <3
Hihi, amen absolut. 🙂
Kram.
Jag gillar dig.
Och jag gillar dig!
För mig är det tvärtom 🙂 Om jag dricker alkohol känner jag mig precis som du beskriver.
Du behöver inte vara orolig, du är en underbar person som är lätt att gilla ♥. Kram
Hihi, tänk så lustigt att man kan känna det tvärtom.
Har aldrig ens reflekterat över att det kan bli så också!
Tack vännen. Kram.
Klart att man är lite tystare bland folk man inte känner. Men jag vill bara säga att du passade in och var omtyckt
Bra att jag passade in. Själv tappade jag helt pejlen på det!
Och ja, en repris vore kul! 🙂
Och vi tar en repris snart hoppas jag
Tror att många känner igen sig. Man tror dock alltid att man är ensam om känslan.
Du är omtyckt och jag vet med säkerhet att jag gillar dig <3
Ja det är märkligt det där, att man tror att man är den enda
som någonsin känner så.
Alla andra verkar så avslappnade och säkra.
Och själv darrar man…
Tack. <3