Ja, jag gissar att ungdomarna ler åt mig också.

Har gästat Rockklassiker Live i helgen.
Gamla rockarna Scorpions var målet.

Resan handlade mer om umgänge med några riktigt sköna människor,
än om grupperna.
Men ska jag vara lite ärlig så levererade Scorpions.
Jag befann bland drygt 10 000 människor och njöt till låtar jag
hört hela uppväxten.

Nu är det inte Scorpions konsert detta inlägg ska handla om.
Utan lite lustigheter jag stöter på när jag är på konserter där medelåldern
är lite äldre än min egen ålder.

Det underbara när medelålders damer och herrar befinner sig på ett
rockevenemang med giganter från deras ungdoms glansdagar.
Samt kombinerar det hela med en respektingivande mängd alkohol.

De blir vilda.
De bangar med den hårman som för länge sedan är antingen självmant avklippt,
alternativt naturligt tappad.
De har dock hunnit stelna lite i kroppen, så ungdomens graciösa rörelser flyter
inte riktigt på samma vis som tidigare.
Så bangandet blir en smula ryckigt, okontrollerat samt hårlöst.

De gillar horns-up grejen.
Fingrarna i denna gest, i tid och otid.
Samt poserar med sina vänner framför kameran med vilt
grimaserande ansikten samt öppnade munnar med utsträckta tungor.
Accompanjerat av detta fantastiska tecken för hårdrock, samhörighet
och en frisinnade själar.

Sist men inte minst kroknar de innan konserten nått sitt slut.
Man ser dem ofta sitta ner i baren, med lite halvtrött och tom blick, utan att
till synes lyssna så mycket på musiken.
Eller så hämtar de ut jackorna efter ungefär halva framträdandet, redo att
avrunda kvällen.

Förstå mig rätt här.
Jag gillar att vara på konserter med lite högre medelålder.
För det blir trots allt lite lugnare.
Har själv många gånger tillhört de äldre på ställen, och där är det mycket
hårda armbågar, knuffar, hejdlös fylla och allmänt mer aggressivitiet i luften.

Vidare har jag på inget sätt något emot ”medelålders” (vilken ålder nu det är…)
personer.
Heller inte de som är utan hår antingen för att de självmant klippt av sig det eller
av naturen tappat det, och som med lite stelnade kroppar får ett mer stelnat
rörelsemönster.

Jag absolut tokgillar dessa människor.
Vi har ingen ålder i publikhavet.
Det är samtliga vi, som skapar upplevelsen tillsammans med bandet.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *