Kärva tider mina vänner, det är vad det är!
Mensen är på väg.
Den är inte fullt en vecka bort.
Och det gör att jag vill äta ALLT.
Helst samtidigt.
Helst nu.
Det gör mig hyfsat galen av irritation.
Veckan innan mens är det lite knivigt med mina måltider.
De känns alldeles för få (mina 8 måltider känns för få, ja ni hör ju!)
och de känns för lite i volymen.
Så dels dels att jag vill äta mer hela tiden. Och dels att mina gamla livselexir
gör sig påminda.
Min vanliga meny frestar mig, men herregud, min gamla meny frestar mig ännu mer.
Plötsligt luktar det nybakade bullar i varenda affär jag går in i.
Chokladkakorna ropar mitt namn, Plopp och Polly viskar förföriskt i mitt huvud.
Både i vaket och sovande tillstånd.
Jag skulle kunna döda för en dag med vilt frosseri!
Även för att få äta en extra banan, eller en extra smörgås.
Ta hit, genast!
Om jag sköter mig?
För det mesta.
Men tja, häromkvällen blev de två kvällssmörgåsarna fem istället.
Med en grym ångest som följd.
Jag längtar tills mensen faktiskt dyker upp, då lugnar det här ned sig
och återgår till mer normala tider.
Gaaaahhhhhh!
God morgon förresten!
Eller god och god, i pre-menstider finns det inget som heter goda mornar.