Jag gillar inte att slå in vare sig presenter eller julklappar.
Säger jag och ljuger i samma veva.
Varför i hela världen ljuger jag om det?
Förmodligen för att jag då har något att skylla på om gåvan inte har
speciellt fint inslaget yttre.
I själva verket tycker jag det är jättekul.
Tittar ofta och gärna på just presentpapper när jag är ute och
gör någon affär.
Hittar jag något som tilltalar mig, ja då slår jag till.
Fängslas ofta av lite ”annorlunda” papper.
Annorlunda i det här fallet kan jag inte förklara innebörden av, men
exempelvis julklappar slår jag inte in i klassiska julpapper.
Njae, det är inte tillräckligt inspirerande på något vis.
Såhär inför jul tokmyser jag när jag slår in julklappar.
Samlar ihop ett gäng så det tar en timme eller två.
Underbart.
(Det mindre underbara är att alla dessa klappar som är så trevliga att slå in,
i samma veva har lämnat ett stort gapande hål i plånboken… Nåväl.)
Bra musik och paketinslagning, det är finfina grejer som får mig att må toppen.
Tittar på kartongerna och tänker på hur jag ska kunna göra något fint av det.
Roliga utmaningar är de paket som inte har några raka linjer utan är knubbiga åt
alla håll och heller inte passar i någon kartong jag har.
Utmaning av rang.
Fast den officiella versionen är att jag avskyr att slå in paket, och hellre hoppas att
butikspersonalen ska fråga om jag vill ha paketet inslaget.
I verkligheten svarar jag alltid nej på deras fråga.