Det är ingen hemlighet att jag haft en del ångest och funderingar angående
mitt framtida konsert och festivalliv.
Jag har skrivit om det tidigare.
Som bekant gjorde J och jag många sådana resor ihop.
Nu när vi inte är tillsammans längre förlorade jag också min partner
i konsert och festivalupplevelser.
Vilket har känts rätt pissigt, frustrerande och faktiskt sorgesamt.
Nu visade det sig, rätt fort om, att det inte behöver vara en passerad del av livet.
Min goda vän Stina och jag har en hel del gemensamma intressen, metal är ett av dessa.
Vi är lika på hundra olika sätt.
På gott och ont, tillägger jag lika vänligt som kärleksfullt.
Musik är absolut en gemensam nämnare.
Hon undrade om jag har lust att hänga med till Stockholm och se Amon Amarth.
Har påven lustig hatt?!
Jag har sett dem flera gånger, de är grymma live.
Klart jag vill se dem igen.
Det är förvisso inte förrän i december, men jag kollar resor redan ikväll.
Stora delar av nöjet ligger i att längta och planera, om du frågar mig.
Det kommer att bli en helt ny upplevelse för mig.
Att resa med en kompis, bo på hotell, göra Stockholmsnatten, och gå på konsert.
Nytt, annorlunda och spännande.
Så grymt kul det kommer bli 🙂
Ja herregud vad jag längtar.
Vi kommer att få hur kul som helst! 🙂
Så grymt avis jag blir .. Inte sett dom live och guud, vad kul det vore! 🙂
Have the best of time girls! 🙂
Ja de är våldsamt bra live!
Vem vet, kanske ses vi där, tjejen! 🙂
Pingback: … och helt plötsligt sjöng Robyn mig till en härligare känsla. | Svart nonsens och prunkande rappakalja