Jag gjorde ett felval som visade sig bli väldigt lyckat.

Alkohol och jag har, som jag berättat om vid många tillfällen tidigare,
en komplicerad relation. Av lite olika anledningar.
Här får ni en inblick i vad det handlar om.

Efter djupdyket för några veckor sedan tog jag alltså beslutet att gästa fester nykter
fram till sommaren.
Jag kände att jag behövde få tillbaka kontrollen som jag ger bort i och med
att jag är berusad.
Mina gränser plöjs rakt åt helvete när jag är berusad.
Av mig själv.
2 undantag till detta alkoholneddragande är för det första, soffan på Casa Hawk,
alltså i makarna Skoglys sällskap.
Där kan inget hända.
Jag kan njuta av deras värme utan att jag försätter mig i någon skit.

Det andra undantaget var Patriks 40-års fest. Om någon sådan skulle bli av.
Min gamla och mycket goda vän Patrik, om han tänkt fira sin födelsedag så ville jag göra
det ihop med honom. På det sätt som vi brukar ha mycket kul med.
Vilket alltså gjordes igår.
Jag har känt Patrik i sisådär 24 år.
Vi var faktiskt tillsammans med varandra under 3.5 år, i slutet av gymnasiet och i början
av 20-års åldern.
Vi fortsatte umgås efter att vi gjort slut, och han är och kommer alltid att vara en
viktig människa i mitt liv.
Jag tycker om honom. Väldigt mycket.
Jag är helt bekväm med honom.
Hahaha kanske lite väl bekväm, det är kanske inte helt normalt att gå på toan
med dörren öppen i folks sällskap.
Vilket vi alltså gör.
Nåväl… 😉

Jag var nervös när jag åkte till Kåge.
Jag visste inte vilka som skulle vara där.
Jag utgick ifrån att hans syskon skulle vara där, men visste inte om det skulle
vara fler folk.

Med hans och min långa historia av vänskap är jag givetvis bekant med hans syskon,
Jimmy, Emma och Anton.
Jag gillar dem, de är kul folk och jag blir glad de gånger jag träffar dem, vilket
är med ungefär 5 års intervaller.

I alla fall, hans syskon med respektive var på plats när jag kom.
Och jag blev tvärblyg.
Jag hade heller ingen draghjälp av alkoholen eftersom jag körde till festen.
Blygheten gick över fort.
Jag känner ju Patriks Anna, och vi har alltid mycket att prata om.
Sedan kom jag att prata mycket med Emma och även med Jimmys fru Erika.
Jag följde med stämningen upp.
Såg till att dricka sparsamt, enligt planen, men samtidigt låta mig själv följa med
den glada stämningen till en ordentligt kul festnivå.

Har ni någonsin tänkt på det, att det inte rimligtvis behöver vara alkoholen
som drar en till festnivå, utan det kan precis lika gärna vara stämningen i sig.
Givetvis ihop med alkohol, men tja stämningen kan helt enkelt stå för det festen.
Så var det för mig igår, för jag såg till att blanda ut vinet med 7-up light,
och dricka varannan vatten hela tiden.
Det gjorde underverk.
Jag blev inte berusad på det där sättet som gör mig farlig för mig själv.
Som gör att jag blir totalt gränslös gentemot mig själv.
Jag vågade mig till och med på att snapsa några Jäger, utan att berusningen
tog mig till den nivå jag inte vill befinna mig på.
Det var förvisso dumt, jag skulle inte ha chansat med så stark alkohol,
men gjort är gjort och det gick vägen.
En mental notering är dock gjord, att jag ska ge fan i ren sprit, likafullt.

Födelsedagsbarnet blev dock mer och mer rosig om kinderna ju längre aftonen gick.
Och började även ta på sig kläder.
Och för er som känner Patrik vet att han helst går klädd i kortkalsonger och t-shirt.
Även på vintern. Inomhus alltså.
Att han tog på sig en hoodie var inte ett bra tecken.
Strax efteråt visade även termometern att han hade 39-graders feber.
Han såg verkligen inte pigg ut.
Han lade sig i soffan och vi andra ville ge honom lite lugn och ro, så vi började
fundera på alternativa lösningar till att kunna fortsätta festandet.
Jimmy och Erika bor bara någon gata bort, så festens fortsättning kom att bli
föreslagen att göras där.

Och här gjorde jag precis det jag inte ska göra.
Jag följde med.
Jag var glad och kände för att fortsätta festa eftersom kvällen fortfarande var ung.
Så jag hakade helt enkelt på.
Och helt plötsligt hade jag utsatt mig för mig själv.
Den jag, som tar beslut som inte är bra för mig.
Jag skulle ha gått och lagt mig, men jag ville festa vidare.
Vilket jag även gjorde.
Ihop med folk jag är bekant med.
Inte som jag känner, men som jag är tillräckligt bekant med för att vilja fortsätta en kväll med.
Anna stannade hemma, hon skulle upp och jobba idag, så hon tyckte det var bättre att
avrunda kvällen, vara hemma med barnen och ha ett öga på Patrik som helt klart inte mådde bra.
Så den enda jag egentligen kände följde inte med.
Och där skulle jag ha tagit beslutet att också stanna.

Varför det, kanske någon undrar.
Jag var ju bara några gator bort, ihop med roligt folk som jag ju var bekant med.
Jo just för att nu förändrades scenen.
Jag kände helt plötsligt inte till de sociala koderna, jag var otrygg.
Och jag var berusad.
Och var på väg att fortsätta dricka.
Vilket gjorde mig jävligt sårbar.

Och det är sådana situationer jag alltså inte ska befinna mig i.
Överhuvudtaget.
Var min plan.
Är min plan.

Nu hände inget dåligt eller dumt.
Alls.
Tvärtom.
Jag hade jättekul och kände mig väldigt välkommen omän min närvaro var väldigt
udda i sammanhanget.
Hahaha, Emma, Johan, Jimmy och Erika umågs ju i vanliga fall, och nu fick de alltså även
mig på halsen.
Jag slogs av att jag verkligen var ett udda inslag, jag skrattade lite åt det hela,
för det kändes riktigt jäkla lustigt.
Men jag hade verkligen väldigt trevligt.
Och kände mig välkommen.
Testade på en kaffe Karlsson för första gången ever också.
Den var riktigt god, fastän den saknade grädde som tydligen ska vara en av ingredienserna.
Jag drack även ett glas vin.
Jag är väldigt nöjd med mig själv, såhär i efterhand.
Att jag inte drack mig själv rejält berusad.

Jag börjar hitta den gräns jag behöver ha för mig själv.
Liksom begränsa mig själv.
Och det gick finfint igår.
Det gör mig glad.

När jag tänker tillbaka på gårkvällen är jag glad över att jag följde med
när festen drog vidare.
Jag skulle ha låtit bli. Men jag är samtidigt glad över att följde med.
Jag var med trygga människor, vilket jag visste.
Jag hoppas att det var den vetskapen som gjorde att jag följde med när jag egentlnigen
skulle ha stannat kvar hos Patrik och Anna.
Vem vet, kanske är det ett steg i att faktiskt kunna ta bra beslut för mig själv,
även när jag är berusad.
Vilket jag siktar på att komma till så småningom.
Att jag ska veta att jag kan lita på mig själv och på mig själv som gränssättare även
när jag är berusad.
Vägen dit är lång.
Hahaha, ja ni vet ju alla hur min gränssättning fungerar när jag är nykter, så tja
jag är inte där än.
Varken i nyktert eller i onyktert tillstånd.

Med det sagt, jag hade fantastisk kul igår, åt gott, umgicks med jäkligt kul människor och
trivdes alldeles utmärkt.
Hihihi, jag fick även med mig en rejäl bit av smörgåstårtan hem. 🙂
Den räckte till lunch för familjen Degerman och kommer att räcka som kvällsmål till
”Lilyhammer” ikväll.

Gillas massor. 🙂

Låt oss alla ha en riktigt härlig söndagskväll!