Jag kan det ingen annan kan. Tyvärr.

Jag var tydligen tvungen.
Att ta sönder något som var helt.
I detta fall handlar det om att pilla loss en kula som brukar sitta rätt ordentligt i vanliga fall, men jag lyckas med konststycket att helt plötsligt sitta där med den i handen.
Nu räddas jag tack och lov från mig själv i morgon eftermiddag.
Mycket tacksam är jag för det.
(Angående piercingar, som i vanliga fall kräver speciella verktyg, men som uppenbarligen bara behöver en touch av mig, och sedan är det kört. Muttrar en irriterad jag på mig själv…)
Kvällens sensmoral: laga inte det som inte är trasigt. Typ