Jag undrar hur festen blir i mitt vakuum…

Ny dag. Gammal känsla.
Detta vakuum.
Som om jag blivit hårt slagen i huvudet.
Världen omkring rör sig, men inte jag.

Jag sitter och tittar ut genom fönstret, ner mot sjön.
Det går 2 timmar utan att jag märker det.
Sedan håller jag mig sysselsatt.
Får 2 timmar till att gå.
Utan att märka det.

Jag ska på fest i afton.
Det är ledighet på gång.
Och jag märker inget.
Vi ska grilla och umgås.
Men jag vill inte.
För jag vill ingenting.
Förutom att göra ingenting.

Jag kommer att gå på festen ändå.
Det är sunt att umgås.
Fast jag vill inte umgås.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte klä upp mig.
Jag orkar inte fixa min frisyr.
Jag orkar inte vara trevlig.
Jag orkar inte ta på mig mitt glada ansikte.
Jag orkar inte dricka alkohol.
Jag orkar ingenting.

Jag vill sova.
Jag har sms:at och bokat av festen en sisådär 20 gånger.
I min fantasi.
Men nej.
Jag kommer att gå på festen ändå.
För det är sunt att umgås, likafullt.
Jag kommer att få roligt.
För jag kommer inte att behöva vara mig själv för några timmar.
Kanske att jag inte kommer att vara lika glad som annars.
Lika skrattig, lika pratig.
Men jag kommer att säga att jag bara är lite trött, att jag sovit dåligt.

I sådana fall orkar jag gå på fest.

Katta är en av de riktigt nära vänner jag har.
Hennes sällskap brukar alltid ge mig precis det jag behöver.
Just nu vet jag inte vad jag behöver.
Någon som lyssnar?
Någon som pratar?
Någon som är varm?
Jag behöver inte veta vad jag behöver av henne.
Hon kommer att ge det ändå. För sådan är hon.
Fest med henne och Robban är kul.
Robban är en musikknarkare, precis som jag.
Vi brukar ha kul när vi festar ihop.
Vi brukar snapsa ihop. Vilket inte ska göras ikväll. Är min tanke.
För jag ska vara varsam med alkoholen.
Det finns risk att mina känslor hamnar ohanterbara inom mig med ren sprit i kroppen.
Och det är inget alternativ som jag vill utsätta någon för ikväll.

Annat folk kommer också dit.
Det kommer att bli roligt.
Jag kommer att slippa vara mig själv för en kväll.
Det är bra.

Idag har jag styrt tillbaka ätandet på den nivå jag vill ha det igen.
Inget hetsätande idag.
Ångesten har varit stark istället.
Vilket jag visste att den skulle vara utan matens avledande.
Snart, om någon timme tar alkoholen över som ångestdämpande.
Det är bra.
Jag kommer att dricka varannan vatten ikväll.
Det är inte länge att supa skallen i småbitar som tidigare i veckan.
Det kan jag göra i Erika och Dannes trygga sällskap.
Inte någon annanstans.
Så varannan vatten gäller.
Jag kommer att fixa det.
Jag kommer inte att bryta ihop och gråta i panik.
Hoppas jag.
Alkohol och känslor kan få lite oväntade resultat.
Men jag brukar mycket sällan gråta när jag är berusad.
Därför räknar jag iskallt med att så inte kommer att ske i kväll heller.

Kanske är det också bra att måsta duscha och byta kläder.
Hade jag inte farit på fest i afton hade jag varken duschat eller bytt kläder.
För jag orkar inte.
För jag bryr mig inte.

Jag kommer inte att bli mamma.
Vem fan bryr sig då om att vara ren eller ha rena kläder på sig?
I det vakuum jag existerar spelar ingenting någon roll.
Förutom att andas utan att gråta.

Tack ska ni ha för ert fortsatta stöd.
Det värmer väldigt mycket.
Jag kommer att komma tillbaka till livet.
Där jag blir Cicci igen.
Men just nu vill jag inte vara Cicci.
Jag orkar inte.
Därför tar jag en paus från det.
Ett tag till.

God lördagsafton på er!