Jag vet inte om jag är okej med detta faktiskt.

Annorlunda tider. Sannerligen annorlunda tider.
Affektskolan idag var bra, jag kommer att återkomma till dagen där under ett
senare inlägg.
Detta inlägg kommer att ägnas åt en helt ny upplevelse.

Nämligen att längta hem.
Till Alice.
Promenaden mellan Kliniken och det Degermanska hemmet kunde inte ha gått
fort nog.
Jag längtade efter lillgurkan min.
Hur skumt är inte det?
Är det normalt att längta hem till ett djur?
Till ett barn absolut, men till ett djur?

Promenaden till och från Kliniken var inte lika härlig som den brukar.
Alice saknades.
Jag har blivit van att gå med henne.
Det är kul att gå med henne, helt enkelt.
På inte ens en vecka har jag blivit väldigt förtjust i henne inser jag.

Skrämmande.
För jag vill inte tycka om någon, varken djur eller människa såpass att det
gör ont om de skulle lämna mig.

Fan.

Det här inlägget postades i Svart nonsens och prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

8 svar på Jag vet inte om jag är okej med detta faktiskt.

  1. Anette skriver:

    Tycker det låter fantastiskt skönt. Livet är lite roligare när man har någon att längta efter (för en hund är faktiskt verkligen, med bestämdhet, just någon). Så njut och mys i nuet. Hon tänker med all sannolikhet inte ta vägen någonstans just idag. Eller imorgon heller för den delen! Kram!!

  2. lisa skriver:

    Jag hade en hund när jag träffade urban, och jag saknar henne fortfarande trots att hon bott hos en annan familj i mer än två år. jag brukar fortfarande kalla henne för min stora kärlek 🙂 jag hade ont i magen när jag var på jobbet eftersom jag längtade så otroligt mycket efter henne 🙂 så du är nog väldigt normal! (eller så är jag väldigt onormal…)

    • Cecilia skriver:

      Hmmm, jag föreslår att vi kallar oss normala! 🙂
      Där ser man, att det är möjligt att tycka så mycket om sitt djur!

  3. Lotta J-V skriver:

    Jag höll på att få krupp när vi var på semester i sommar… 2 veckor utan mitt älskade lilla lurvtroll! Det fattades verkligen någon hela tiden. Jag var nog lika glad som han när vi kom hem igen! Så nog kan man sakna sin hund, believe me! 🙂

  4. Monica skriver:

    Självklart att man längtar efter vovven !! Fullt normalt , bra att ha nån annan att bry sig om oxå !! Njut av att du har hittat en hund du trivs med !

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *