Julafton är en alldeles speciell dag för min familj.

Så är julaftonen här.

Tillsammans med mamma, pappa samt mina jättegulliga fastrar
Anita och Britt, och självklart deras makar, ska god lunch intagas.
Jullunchen med dem är tradition och vi har haft den sålänge som jag
kan minnas.

Aftonen tillbringas med Jörgens familj där både middag och
julklappsutdelning står på agendan.

Idag kommer att bli en umgängets dag.
Fantastiskt. Förväntansfullt roligt.

Det finns egentligen bara en sak som saknas denna dag.
Eller sak och sak, det är en person som saknas.

Vickan.
Min syster.
Min varma, varma syster.
Som lever sitt liv med en obotlig optimism.
Hon är människovänlig på ett nästan overkligt sätt,
ambitiös, driven, envis, kärleksfull och hysteriskt rolig.

Hon bor på Nya Zeeland, och landar på svensk mark
först i februari.
Vilket jag LÄNGTAR till enormt mycket.
Det gör att vi med andra ord inte firar jul ihop i år.

Hon fyller för övrigt år idag.
På självaste julafton.
(Ja, vår mamma hade lite kass tajming där alltså.)
Så julen är speciell för familjen Degerman.
Då kom Vickan till världen.
Vilket jag minns än idag, när mamma på julaftonsmorgonen
stod på toaletten i stugan, och sa att vattnet just gått.
Det blev en annorlunda jul kan jag försäkra er om!

Grattis lillasyster Yster.
Ha det underbart på din födelsedag, finaste du.
Samt ha en härlig juldag, lunchen med folket på gatan,
och ha det riktigt härligt med J på er resa!

Med det avslutar jag detta morgoninlägg.
En hälsning till en syster som jag älskar mer än ord
någonsin kan beskriva, som betyder världen för mig.
Samt en hälsning till er alla som gästar min blogg.
Kända som okända.

Låt oss alla ha en härlig julafton.
Oavsett hur vi firar den, eller väljer att inte fira den.
Varma hälsningar till er alla.