Känslan av järnkoll, varje listares dröm.

Jag går igång totalt på att skriva listor.
Går det göras i punktform, då är det min melodi.

Listandet skapar den överblick jag trivs med.
Listandet ger mig den känsla av kontroll jag vill ha.

Jag slipper ha tankarna löst virvlande i huvudet,
där det alltid smyger sig in en rädsla för att glömma något.
Och jag tycker det ser snyggt och städat ut, rent estetiskt, på papperet.

Jag föredrar att skriva listorna för hand.
De känns mer personliga då, än vad de skulle gjort om jag skrivit
dem med ett alldagligt typsnitt och sedan printat ut dem på vitt, vanligt papper.

Mina handskrivna listor har min prägel.
Det syns att jag skrivit dem. Det kan vara pilar och sträck lite kors och tvärs,
så att det inte bara är en lista, utan nästan hellre liknar en karta.

När mina kom-ihågsaker väl antagit listform, då kan jag släppa det
ur min tankeverksamhet.
Det suger ingen energi av mig längre, utan finns i tryggt förvar på papper.

Jag kan göra listor av det mesta.

Just nu har jag några kraftigt påskbetonade listor på gång.
Det handlar om påskfirandet i husvagnen.
Då är olika listor till god hjälp för mig och mitt förberedande.
Vilken mat från frysen som ska med.
Vad som ska inhandlas i matväg.
Vad som ska tas med hemifrån i fråga om rentvättade sängkläder, galgar,
tjocksockar och annat smått och gott som tillhör husvagnen, men av olika
anledningar kommit med hem igen.

Dessa listor ger mig en känsla av järnkoll.
I praktiken betyder det på inga sätt att jag faktiskt har järnkoll,
utan jag glömmer saker lite då och då, till min alltid lika stora förvåning.

Men själva känslan, av järnkoll, den gillar jag.
Mycket.