Kom klarhet.

Jag kan inte sova.
Det går inte.
Jag vaknar vid 5-tiden och sedan blir det i bästa fall någon typ
av halvslumrande innan jag ger upp där vid 6-tiden.

Jag har även börjat nattsudda.
Inte mycket, men det märks.
Jag är trött där vid 22.30-23.00-tiden, precis som vanligt.
Istället för att borsta tänderna, göra mig klar för sängen,
fastnar jag med datorn i knäet.
Planlöst, för att inte tala om intresselöst.
Och helt plötsligt har klockan blivit 01.00.
Hur blev den för övrigt det?
Med andra ord, inte farligt sent på något vis, men tillräckligt sent för att jag vet att
jag börjat ägna mig åt nattsuddandets ädla konst.
Det är kombinationen av att vara vaken på kvällen/inte kunna sova på morgonen som
gör mitt nattsuddande till att vara just det, och inte bara vara en sen kväll
med påföljande tidig morgon.

Som följd av mina funderingar.

Nej, jag dippar alltså inte, precis som jag skrev om tidigare i veckan.
Jag funderar.
Jag gissar att jag kan säga att jag bearbetar.
Fast det i nuläge mest känns som jag funderar.

Det här med att fundera kan bli diffust för mig, i vissa fall.
När tankarna blir spretiga.
När jag har många pågående tankar, liksom parallella med varandra.
Då liknar de mer ett brus i huvudet.
Och i kroppen.
Inga raka, tydliga, klara tankekedjor.
Som börjar vid punkt A och sedan löper genom alfabetet, bearbetar sig till en
lösning någonstans vid en punkt senare i alfabetet.
Nix, inte nu.
Nu börjar jag med spretigt startfält.
Många olika saker jag bollar parallellt.
Vilket gör det hela mer till ett brus istället för en tankekedja.
Och då kommer jag heller inte till någon lösning givetvis.

Jag kanske måste sätta mig ner och skriva ned de olika sakerna
som virvlar omkring inom mig.
Liksom göra det mycket konkret.
Så de slutar virvla.
Att liksom plocka dem en och en, på papper, för att sedan låta tankekedjor bildas.
På ett aktivt sätt, så det diffusa tappar sin diffushet.

Det är inte så jag föredrar att göra det.
Utan jag brukar låta det ha sin gång i mitt inre.
Men när det, som nu, inte fungerar på ett bra sätt, då löns det inte ge det
mer tid att trassla upp sig själv, utan jag skulle må bäst av att nysta
upp helt medvetet, helt aktivt.

Om dagen idag inte börjar leda till några hanterbara tankekedjor, ja
då får det bli så.
Japp, lika bra att sätta en tidsaspekt på det hela, så inte mer tid bara
förflyter, där jag blir mer förvirrad och mer försjunken i funderingar.

Jag trivs helt enkelt med klarhet, precis som de flesta av oss.

I vilket fall, idag står för övrigt mammografi på schemat.
Yes, jag har uppnått den smulans vrålhöga åldern då jag för första gången
blivit kallad till denna livsviktiga bröst-tillplattande röntgen.

Låt oss alla ha en riktigt bra onsdag.