Idag gjorde jag en oväntad upptäckt.
Mitt under pågående kurs, som handlade om något helt annat
än vad min upptäckt rörde, fick jag min uppenbarelse.
Jag gillar inte mina vinterskor.
Punkt.
Utseendet är det inget fel på, tvärtom, jag tycker de är
jäkligt snygga, men hur de är att gå i, det gillar jag inte.
De är inte formade att passa min fot.
De har ingen fjädrande effekt.
Men framför allt, de gör att jag inte kan sätta ned
foten som jag vill, alltså nedslaget i marken.
Det får mig att bli på dåligt humör, snudd på.
På vintern har det gått an, för underlaget är snö och då
blir det inte lika uppenbart att de är osköna.
Nu på barmark, då känns deras oskönhet i vartenda steg jag tar.
Jag har inte insett det förrän idag.
Mitt under kursen.
De gör att jag känner mig klumpig.
De tar bort all smidighet ur min gång.
De får inte mina steg att flyta kraftfullt.
Inte undra på att det gör mig på dåligt humör.
Jag är van att gå omkring i sköna skor, skor som får
mina steg att kännas jordade och smidiga.
Kraftfulla.
Nu är vintern över.
Och dessa vinterskor kan rengöras och sedan ställas bort.
Äntligen kan jag ta fram vår och sommarskor.
Skor som ger mig precis den känsla jag är ute efter.
Äntligen.