Lika regelvidrigt som att inte följa SAIK.

Jag har gjort något idag, som tenderar till att vara förbjudet.
Inte så att det handlade om att jag rörde mig i utkanten av lagen, där polis
rimligtvis hade kunnat tillkallats.

Nej, det var värre än så, faktiskt.

Jag bröt mot en mycket viktig oskriven regel.
Nämligen den om att man ska vara ute när solen skiner. Punkt.

Åtminstone jag är uppvuxen med den kristallklara regeln,
är det sol och vackert väder, spendera din dag utomhus.

Ett tag tänkte jag att den kanske är sprungen ur att man någonstans tror att
det vackra vädret bara är till låns.
Att soligt och vackert väder inte tillhör normen riktigt, utan mer är undantaget som
berkräftar regeln.
Nämligen den om att vårt standardväder antingen är kallt och mulet, eller varmt och mulet.
Att sol och värme, i kombination, måste förvaltas väl. För vi vet aldrig när de kan
tänkas sammanfalla igen.

Nu har jag tänkt om då det gäller ovan orsak.
Numera tror jag hellre att det hela har sitt ursprung på annat håll.
Nämligen att min mamma älskar sol och sommar.
Och följdaktigen verkar ha fått för sig att alla andra också gör det.

Jag däremot, som aldrig går i shorts, knappt ens kortärmat, ännu mindre i linnen eller
bikini, tycker sommaren har något plågsamt över sig.

Att jag inte finner något som helst nöje i att vara utomhus när solen skiner och
värmen är påtaglig, det orsakar error i hennes hjärna.

Runt 20 grader fixar jag, men stiger temperaturen över det, njae, då drömmer jag om höst och vinter.
Hon njuter i största allmänhet, när jag själv håller på förgås mindre än en meter ifrån henne.

Så idag har jag, som 38-åring alltså brutit mot denna levnadspekpinne.

Solen har strålat ute.
Temperaturen har legeat på några minusgrader.
Sannerligen vackert, och helt underbart. Tycker även jag.

Men jag ville ägna mig åt att sätta upp nya gardiner, springa runt med de nya lamporna
för att hitta den ulitmata platsen för dem.
Jag ville även göra blodpalt.

Att göra de sakerna från utanför huset, ja det hade sannerligen varit en värdig nöt att knäcka.

Så, djärv som jag är, var jag alltså inomhus.
Trots att det underbara vädret pågick utanför.

En promenad på förmiddagen och en på eftermiddagen var mitt bidrag till mig själv,
då det gäller att man ska vara ute när det är fint väder.

Till råga på allt hade jag dåligt samvete också, för inomhusvalet.

Jag är sannerligen en djärv 38-åring.

Som i skrivande stund även bryter Skellefteregeln nr. 1, genom att inte se den
pågående SAIK-matchen.
Jag har snart lyckats missa hela säsongen med våra kämpande hjältar.

Himmel, jag är uppenbarligen inte min mammas dotter.
Eller en värdig Skelleftebo, för den delen.

Det går utför här.