Jag tog en kvällspromenad genom staden för en timme sedan.
Dels för att kvällen i sig var som gjord för en promenad.
Dels för att jag behövde bli lite klar i tankarna, få tillbaka fokus och perspektiv.
Det var länge sedan jag gick genom Skellefteå på det här viset.
Tack vare det härliga vädret var det många med mig som hade samma tanke,
det var alltså gott om flanörer ute.
Träffade en gammal kurskompis, som jag stannade och pratade med.
Mötet var lika oväntat som trevligt.
Jag gick gågatan genom stan.
Ni som vet hur Skellefteå ser ut vet att gågatan löper rakt genom stadens kärna,
och hela tiden har man S:t Olovskyrkan i sikte, om man promenerar österut vill säga.
Vilket jag gjorde.
Underbart vackert.
Staden sett med dessa mer strosande ögon, kändes nästan som ny.
Som om jag inte sett den tidigare.
Njöt av de många vackra blomsterarrangemangen som kantade gågatan.
Har egentligen aldrig tänkt på dem tidigare, men ikväll, då fick de
min fulla uppmärksamhet.
Jag vet inte om jag lyckades få det perspektiv jag var ute efter,
men det var nog så nära.
En god natts sömn hoppas jag ska ta hand om resten.
Jag har en tendens att snubbla på mållinjen när jag är alldeles
i närheten av där jag vill vara.
Då kastar jag liksom tillbaka mig själv, tillbaka in i förvirringen.
Bara för att tio minuter senare vara helt på det klara igen.
Hmmm…inte ultimat.
Men heller ingen katastrof.
Men ja, jag tog det säkra före det osäkra ikväll och införskaffade ett svart nagellack.
Jag är ett fan av Lisbeth Salander, och ett svart nagellack för mig närmare henne.
Ja, jag är medveten om hennes smulans annorlunda sätt och framtoning.
Och att hon heller inte finns i verkligheten.
Men oavsett, hon kickar ass.
Så enkelt är det bara.