Dan före dan.
Dan före julafton och dan före Vickan fyller år.
Vickan, jag ser fram emot att Skypa med dig i morgon, jag längtar
efter att höra din röst och se ditt ansikte. Massor!
Väl hemma från stugan har jag tillbringat eftermiddagen och aftonen med att baka
lite julgodis och myst ihop med mamma.
Som pricken över i:et till den trevliga grejen smuttade vi på Erikas hemmagjorda Baileys.
Som var rasande god.
Snudd på löjligt god, till och med.
Den smakar lite mer kaffe än den Baileys man köper på Bolaget, vilket passar
mig finfint då jag annars tycker den blir lite för sliskig.
Den här är en mer en kombination av Baileys och Kahlua.
Tänk Baileys goes coffee, ungefär.
Och den mixen, mina damer och herrar, den mixen är galet god.
Receptet hittar ni här. Tveka inte, gör den!
Jag fick också ett helt oväntat tillfälle till eftertanke.
Där jag gick vilse för några andetag.
När jag återfått fokus igen vet jag att det handlar om gränssättning och om självbild.
Japp, fokus is da shit, som precis alltid annars.
Jag blev åter påmind om att jag har väldigt bra folk omkring mig.
Jag tänker det ofta, men säger det alltför sällan.
Det finns mycket jag uppskattar med människorna i min omgivning.
Det kan vara allt från ett kort möte, ni vet några minuter utanför Ica, till timslånga
träffar som är återkommande.
Catrin, fina, fina du, kortet från er var lika överraskande som värmande!
Erika, arg på dig? 🙂 Den dagen kommer inte. Och då aldrig någonsin efter den
flaskan Baileys jag fick, och heller inte efter trattkantarellerna som följde med mig hem.
Du gjorde mig och mamma till två mycket glada Degermans kan jag berätta.
Beslutet du tagit var för övrigt helt rätt.
Sofia, du är så rätt person på rätt plats vissa gånger, att det är skrämmande.
Utan tvekan en dag som fick en annorlunda och oväntad touch.
På ett bra sätt, när det fått gå några varv.
I morgon är det alltså julafton.
Den blir väldigt olik många av de julaftnar jag haft de senaste massa åren.
Kanske kommer ett inlägg så småningom om vad skillnaderna ligger i, kanske inte.
I vilket fall, traditionsenligt är det jullunch hos min faster Anita i Medle.
Det är njutbart att umgås på julaftonen i Medle.
I år är det ingen stress och ingen press. Utan i år kommer jag att stanna där
tills vi alla är nöjda och glada och tackar för oss ganska så samtidigt.
Att Alice också får följa med känns jättekul.
Sedan, när vi lämnar Medle mätta och belåtna, då styr vi åter kosan (läs Mercan)
mot stugan.
Juldagen kommer att innebära mys med Camilla och Linda.
Som jag längtar.
Tja, det här med jul kanske inte är så pjåkigt när allt kommer omkring.
Jag känner mig rätt tillfreds när jag sitter här i soffan och bloggar
strax innan sänggåendet.
Tog för övrigt en sen kvällspromenad.
Tanken var att bara kvällsrasta Alice, men resulterade i en härlig promenad på Norrböle.
Vilket var ett riktigt bra beslut.
Vi promenerade i -8 grader, under stjärnklar himmel.
Mötte en del andra flanörer, som liksom vi, såg ut att njuta av kvällsluften.
Den promenaden var bara så nice.
Nu är det dock dags för sängen.
I morgon är det julafton.
Låt oss ha en god natts sömn innan dan före dan slår om till dan.