Livstecken från semesterfirande Degerman.

God afton.
Mig hör man minsann inte av lika ofta som tidigare.
Jag har gått in i en lallande semesterbubbla.
Umgås mycket med familjen nu när Vickan är hemma.
Hänger med kompisar vid tillfälle också.
Softar på i allra största allmänhet skulle man kunna säga.
Livet känns onekligen bra just nu.
När jag har så mycket folk som nu omkring mig vandrar tankarna inte iväg
på det sätt de gör annars.
Vilket gör att avsaknaden av substansrika och analyserande inlägg stryker på
foten för tillfället.
Vilket är helt okej för mig.
Jag har en del saker surrandes i omloppet.
Än så länge har jag för mycket runt omkring mig för att de sakerna ska kunna
samlas tillräckligt för att bli möjliga att skrivas om.
Vickan är hemma och det gör livet synnerligen bra just nu.

En viss känsla har börjat göra sig påmind dock.
Saknaden. Av henne.
Den känsla som brukar komma ungefär när Vickan varit hemma halva tiden.
Jag börjar alltså sakna henne när hon fortfarande sitter rakt framför mig.
Det leder till att jag blir sentimental och ledsen i ungefär två dagar.
Och håller mig medvetet undan från henne. För att liksom inte sakna henne
ännu mer.
Jodå, jag är helt medveten om att jag har märkliga strategier för att hantera.
Senast hon var hemma skrev jag om saknade som blir redan innan hon åkt.
Här hittar ni det inlägget.

Närmaste dryga veckan kommer jag att hänga med Vickan och Mark så mycket möjligt.
Utan att vi nöter ut varandra.
Det blir en kombination av att umgås och att ha tid själv.
Så här mycket folk är jag inte van vid att ha omkring mig förövrigt.
Det blir en annan typ av ordning i stugan lagt till det.
Man blir inte två till utan att det märks.
I det närmaste varje ledig yta har blivit mindre ledig.
Helt okej för mig, men tid själv blir ännu mer behövligt sådana här gånger.
Så jag åker ofta till stan och sover, trots att jag ryms finfint i stugan.
Jag mår bra av att vara själv.
Jag är absolut en ensamvarg i grund och botten. En social sådan.
Och att då ha folk i närheten av mig klockan runt, det skapar en typ av stress.
En gnagande känsla.
Som är enkel att avvärja.
Ensamtid kan se lite olika ut och ändå fylla precis samma viktiga funktion.
Den kan exempelvis innebära att jag sätter mig med datorn eller mobilen, drar igång
Spotify i lurarna och avskärmar mig från omvärlden.
Eller så betyder den att jag åker till stan, omän bara för att sova.
Båda sätten ger mig precis det jag är ute efter.
Andrum.

I vilket fall.
Läget är synnerligen bra med er Cicci.
Jag pratade en del med Vickan idag om hur hon ser på vissa saker och jag inser
att hon är en knivskarp jäkel.
Hon är klockren på att sätta fingret på precis rätt sak.
Jag står nästan och stirrar på henne när hon gör det.
Så enkelt. Mina många ord och pang, rakt av, plockar hon fram det viktiga.
Galet imponerande.
Jag använder ofta så många ord i mitt sätt att prata och att skriva, att jag
börjar gå runt i cirklar.
Och att någon då, spot-on, samlar alla mina ord till endast en mening, det är magiskt.
Då sjunger det liksom i själen.

Nej hörrni, nu stänger vi stugan för ikväll.
Ett avsnitt av ”Glamour” väntar mig.
Los Angeles modevärld blir min scen alldeles nu.