Lugn och ro kommer att skaka liv i mig.

Sitter tillbakalutad i soffan, med datorn i knäet.
Tuggar Stimorol som smakar starkt och gott, känner mig avslappnad.

Surfar lite planlöst sådär. I bakgrunden pratas det om dopingdebatten som
Uppdrag granskning utlöste tidigare i veckan. Lyssnar med en bråkdel av min uppmärksamhet.
Intressant, fast ändå inte. Mest gapigt, som de flesta debatter är, i mina öron.

Det låter som en normal och trivsam kväll, när jag beskriver den så, gissar jag.
Skillnaden är att den varken är trivsam eller normal.

Jag har kramat Vickan hej då. Vi skildes för 2 timmar sedan.
Det var ett bra avsked. Vi skrattade och pratade i bilen på väg till Jörns tågstation.
Kramades snabbt, log och sa hej då, till varandra.

Kort och smärtfritt.

Saknaden har inte slagit till.
Ledsamheten har inte trängt ut ur sitt skal än.

Det blir en annorlunda helg.
Många tankar och många känslor lär vakna till liv under de närmaste dagarna.
Bra. Sunt.

I nuläge fortsätter jag dock att inte känna någonting, där jag sitter tillbakalutad i soffan,
med datorn i knäet.
Där debatten på tv gått från skidåkardoping till kött som spätts ut med hästkött.

Borde inte min sömnmedicin ge effekt snart?
Med tre timmars sömn föregående natt borde jag inte ens behöva ta dem.

Kanske är det så att inget är som vanligt just denna kväll.